fredag 15 februari 2013

Engångsfiskebilar

 


 
När jag gick ut skolan i nian ville jag inte bli någonting. Mina betyg var också så dåliga att jag knappast kunde bli någonting. Skolans lätt alkoholiserade syokonsulent gav mig två val. Verkstadsteknisk- eller fordonsmekanisk linje. Det fick bli fordonsmekanisk, motorer har jag alltid tyckt varit kul. Det blev några år med bilar, bensin och trimmade motorer. Körde även service i några SM-rallyn. Men jag jobbade aldrig som bilmekaniker. Störst användning av min utbildning har jag haft för att hålla liv i mina fiskebilar. Många långa resor i riktiga buskar, engångsbilar. Som ung utan pengar brukade fiskesäsongen börja med att jag i maj köpte en gammal Volvo för 2500 kronor. En jag mins speciellt var den 142 sport i vilken jag tog med min blivande fru Bettan till laxfiske i Norge. En resta på 250 mil tur och retur. Bilen drack fem liter olja på hundra mil. En ventilstyrning i treans cylinder var slut. Det var spännande när oljelampan tändes i 140 kilometer i timmen under omkörning. Treans stift fick bränna så mycket olja att det sattes igen och ständigt måste skruvas ur för rengöring. Men den gick skapligt. B20 D med dubbla SU förgasare och kamaxel modell B. Och så hade den GT instrument med varvräknare.

Innan resan gjorde jag bedömningen att däcken var mycket dåliga, så jag packade med tre ännu sämre reservdäck, containerfynd. Det är helt klart oansvarigt att åka omkring som jag gjorde. Men alla pengar gick till fiske och som SM-mekaniker ansåg jag mig kunna göra bedömningen att det skulle gå - precis. Bettan däremot som vuxit upp med en pappa som höll liv i gamla skrotfärdiga Saabar var mycket tveksam. Hon kände igen upplägget. Fyra femlitersdunkar med motorolja, tre reservdäck och trettio kilo verktyg. Men hon är också laxfiskare så hon följde med helt frivilligt.

Första punkteringen kom mitt i natten på grusvägarna ovanför Krokom. Andra punkteringen kom på morgonen på kurvig norsk kustväg. Det är något speciellt att få en bakhjulspunktering i tvär kurva i skaplig fart. Då får man nytta av alla timmars rallylekt på grusvägar och frusna sjöar. Och sen är man jävligt glad att slippa möta mjölbilen. Vi kom fram till vår älv och hade ett fantastiskt fiske i två veckor. Men hemresan var inte lika fantastisk. Mitt på kalfjället, med fem mil åt varje håll till närmsta by, kom tredje punkteringen. Regn, blåst och dimma. Bettan vägrade kliva ur, jag hissade upp bilen och konstrerad att tredje däcket inte passade. Det var en Ammazonfälg. Nu blev det lite kärvt. Enda lösningen jag kom på var att försöka kränga av det punkterade däcket och köra på fälgen till närmsta by. Men jag orkade inte få det över fälgkanten. Jag skruvade på hjulet och körde av däcket och precis då det krängdes av och rullade ut över fjället blev vi omkörda av en turistbuss. Alla gapade förskräckta inne i bussen och pekade.  De visade att vi tappade däcket. Som om jag inte viste det. Att köra på fälgen gick bättre av vad jag trott. Det dundrade i asfalten som om tåget drog fram.
 
-Kolla Bettan. Det går att köra i sextio.

Hon var inte imponerad.

När vi dånade in i byn började hundarna skälla och springa efter oss. På en gård såg jag en gammal Volvo stå parkerad och visst, de hade ett gammalt dubbdäck jag kunde få köpa. Utan pengar betalade jag med en lax. Ungpojken på gården hjälpte mig med däckbytet. Han körde traktorskopan under dragkroken och lyfte upp hela bilen. Bettan klev fortfarande inte ur.

Övrigt som hände under resan var att brake failure lampan tändes på panelen vilket betyder att ena bromskretsen fallit ur samt att en stötdämpade fram slogs igenom sitt undre fäste. Min SM-rally bedömning var rätt - det gick precis. Efter resan förpassades 142:an till krossbanan som de andra engångsfiskebilarna.

                     

3 kommentarer:

  1. Underbart med ett gott skratt, det behövde jag... dina skildringar är helt underbara. Precis som när jag sträckläste Dogge på en natt och fick ett skrattanfall efter purex, toalett vid flygplan... Gör oss alla en tjänst - skriv en ny "Dogge"...

    SvaraRadera
  2. Så var det! ;-)
    Har själv "sovit över" både en punktering och efterföljande upphissad Simca 1100 på en verstad i Grong efter tre extravak på IVA för att få ihop fiskepengar.
    En annan gång har jag täljt generatorkol till WV- K70 för att kunna åka hem från älven. ;-)

    //age

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst Age - så var det. Täljde kol en gång i Bindal. Fick den att passa från en startmotor till generator. Man skulle samla alla dessa bil-lax historier i en artikel. Jag tror alla laxfiskare har ljuvliga bilminnen.

      Radera