söndag 24 februari 2013

Fågelexperten



 

Vi satt runt brasan vid Fårsjön. Det var klubbens egna lilla vatten. Egentligen var det ett träskhål i skogen. Regnbågarna i Fårsjön levde på vattenödlor. De enda flugor som var riktigt gångbara var ödle-imitationer. Det var Konsulenten, Lasse, Minken och jag. Vi hade fiskat klart -fått vårt lystmäte på ödlebågar. Brasan sprakade och vi grillade korv och värmde smörgåsar. Pratet var allmänt brasprat.
-Tyst väste plötsligt Lasse.
Lasse var klubbens fågelexpert. Och vi förstod att han nu fått ett expertanfall. Lasse kupade handen kring örat och lyssnade ut i skogen. Minken skruvade lite på sig. Hans kläder frasade.
-Tyst, väste Lasse igen och såg koncentrerad ut.  Han letade efter något i huvudet och så fick han tag i det:
-Gransångare, sa han.
Vi anda lyssnade, och visst hördes det något kvitter där uppe. Men han kunde ha dragit till med vilket fågel som helst. Vi andra var noviser.
-Stor fågel är Kraxgam, sa Minken. Liten fågel är Pippifluga.

Vi bröt upp från sjön, släckte brasan och började gå mot bilparkeringen.

Plötsligt höll Lasse upp handen till stopp och hyssjade oss tysta. Han strutade sitt öra mot en buske och lyssnade. Konsulenten och jag stod lydigt tysta och stilla. Minken var inte fullt lika bra uppfostrad, han suckade och trampade otåligt. Minken sket fullständig i vad det satt för fåglar i skogens buskar.
-Ärtsångare, sa Lasse till sist och vi fick gå vidare.

En bit längre fram kvittrade det till i en ny buske. Lasse hejdade oss på indianvis, hyssjade och strutade örat. Lasse var i briljerar tagen och vi förstod att det skulle ta lång tid att gå hem. Minken stånkade otåligt.  Konsulenten huttrade och drog upp blixtlåset i sin jacka.

-Zipp.

-Blixtlås, sa Minken högt.

Fågel flög skrämd iväg från busken.

-Det var en Grå flugsnappare, sa Lasse surt.

I gläntan precis innan bilparkeringen blev vi hejdade igen. Det hördes ett märkligt gnisselkvitter. Lasse stod länge och lyssnade. Han såg konfunderad ut, och efter en stund antog ansiktet ett förtvivlat uttryck. Han provade med en fågelart. Men ångrade sig och sa en annan, men ångrade sig strax igen. Vi andra såg nöjt på varandra med underförstådda blickar "han kan inte".
Lasse kramade det sista ur sin fågelexperthjärna. Han drog desperat till med en sista fågelart, sen fick vi gå till våra bilar. Den märkliga fågeln kvittrade fortfarande. Den verkade sitta någonstans på parkeringen.

När Konsulenten låst upp sin bildörr vände han sig om till oss och sa:
-Den sista fågel heter Philips. Det är min bilbandspelare som stått på och slirat ihop.

Lasse repade sig aldrig från det. Nu är han klubbens svampexpert.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar