onsdag 20 februari 2013

Händelselösa händelser


Går det att skriva en liten berättelse om en fiskedag då det hände absolut ingenting? Jag försöker. Det är en grå, vindstilla dag i slutet av oktober. Några få vilsna löv sitter kvar på träden. De har vägrat släppa taget och torkat fast på grenarna. Jag bestämde redan i går att jag skulle ta en trollingtur på Siljan. Någon gädda kan man alltid få. Men jag hoppas ju på öring. Vi tycker ju att fiske är kul. Men ibland kan det faktiskt vara lite trögt att komma iväg. Var är spöna? Var ställde jag draglådan? Sen måste jag åka och köpa bensin. Mackor och kaffe måste jag göra. Ja, just det. Den där rullen är det trassel på. Krokarna måste bytas på favoritvobblern. Det tar tid men till slut är jag nere vid båten. Det är en liten hamn vid badplasten. Siljan ligger blank. Det är tyst. Hösttyst. Bara några hammarslag uppe från byn och ett avlägset slammer från Siljanssågen. Inga människor syns till vid hamnen. Och badstranden ligger öde. Sandlotten från i somras har rasat. En punkad fotboll och en slapp badmadrass. Det är en vacker dag på något sätt. Tiden tycks stå still. Det är en lucka mellan höst och vinter. Naturen är förberedd. Vintern kan komma på några timmar. Det räcker med ett snöfall.

Jag lastar båten, gör loss, startar och styr ut ur viken och bort mot tvärholmen. Där sätter jag ut mina spön. Det får faktiskt räcka med fyra. Två rakt bak och två åt sidorna. Djupriggarna har jag lämnat hemma. Vattentemperaturen är åtta grader så gäddorna bör jaga ytligt. Jag ser inga andra båtar. För tio år sedan brukade det vara en hel del gamla gubbar ute i sina fina träbåtar. Någon från Färnes och flera från Nusnäs. En och annan Vinäsare var också ute. De flesta fiskade gädda med sax från flytdunk. En del la nät efter sik. Någon körde släpfiske med utter efter Siljansöring. Vi tyckte väll lite si och så om deras nät och saxfiske. I dag är de borta. Deras båtar ligger på land. Torkar och spricker. Jag saknar faktisk gubbarna. Men det kan vara den stilla höstdagen som påverkar mig. Vemod och saknad tillhör en sådan här dag.

Motorn surar. Jag ser inte ett liv på ekolodet. Styr upp mot Prästholmen för att för att försöka pricka grundkanten. Där brukar det stå gädda. I söder ligger Sollerön och bortanför reser sig Gesundaberget som ett mörkt troll. Jag får inte ett hugg längst grundkanten. Byter ut betena och kör över den en gång till. Men nej, det är helt tomt. Var är alla fiskar? Siljan är ju inte värdes bästa fiskevatten. Men gäddorna brukar inte vara så här omöjliga. Det hänger mörka moln över bergen i norr. Den där blygråa färgen som betyder snö. Kanske vintern redan har kommit till Evertsberg och drar sin ner mot Våmus och Orsa. Någonting är helt klart på gång. Kanske fiskarna känner av det? Jag tar upp kaffe och en smörgås och styr tvärs över mot Siljanssågen. Där har jag aldrig kört. Det är ett industriområde med en stor kaj. En arbetsplats som bullrar dygnet runt. Sågverk, truckar och traktorer. Kanske jag känner för lite sällskap av mänskligt ljud. Jag passerar över djupfåran som Österdalälven grävt ut under tusentals år. Ekolodet tickar ner till trettio meter, femtio meter, sjuttio meter och stannar först på 82 meter. I Norr kan jag se hur älven kommer in i sjön. Sakta och tung rinner den under järnvägsbron. Ett timmertåg passerar. Jag trollar längs kajen. Vid sågen jobbar människor med att stapla virke i stora högar. Det ryker ut skorstenarna. Fortfarande inte ett hugg, men det gör inget. Jag känner mig lugn och till freds. Jag är ute och åker båt på ett helt stilla höstvatten. Får jag ingen fisk denna gång så får jag väl det nästa gång. När jag passerar djupfåran för hemfärd korsar jag den mer söder ut. Mitt i fåran reser sig ett grund från åttio till tjugo meter. På lodet ser jag att det står packat med stor fisk läns grundkanterna. Jag når inte ner med mina beten. Och varför har jag aldrig hört talas om detta grund? Kvällen kommer och jag lägger till i hemma viken. Låser båten och promenerar upp till byn. Jo, faktiskt så hände något. Jag hittade ett nytt okänt grund. Nästa gång ska jag ta med djupriggarna. Det börjar snöa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar