onsdag 20 februari 2013

Vintertur med Hasse Skoglund


Jag träffar fiskeguiden Hasse Skoglund på gästbryggan i Nynäshamn. Vi ska försöka fånga skärgårdens vinteröringar. Båten är full med snö så vi får börja med att skotta. En nordlig vinterstorm drog över kusten i natt. Vinden har lagt sig och molnen skingrats. Solen är på väg upp över trädtopparna.
- Vädret är perfekt, säger Hasse. I dag blir det öring. Snabba kast från lågtryck till högtryck brukar ge bra fiske.
Jag litar på honom. Hasse Skoglund är den mest erfarna havsöringsguiden i Stockholms skärgård och det är otaliga som lärt sig havsöringsfiske genom honom. Sen är han förbannat cool och kul att fiska med.
Vi gör loss och styr ut ur hamnen och söder ut mot Järlflotta. Skärgården i vinterskrud är så sanslös vacker att jag blir mållös. Det finns inga metaforer och liknelser som kan beskriva det rättvist. Det är en vintersaga. Jag blir helt enkelt bara glad.
Vi glider in i en stenig vik där stranden ligger isig. Hasse har en fisk efter på första kastet. Det är en trekilos öring som lojt simmar efter draget. Hasse gör spinnstopp och trixar lite men den vill inte ta. Fisken vänder och glider tillbaka.
- Det är sällan de visar intresse igen, säger Hasse. Men vi ska prova i eftermiddag. Då är den säkert på bättre humör. Vi åker vidare ut i vinterskärgården.
De flesta tar upp sina båtar innan kyla och snö kommer. Men det är då det bra fisket börjar, och man är ganska ensam på de bästa platserna. Risken man tar är att båten fryser fast vid bryggan. Båt och motor kan skadas. Men jag har själv fått båten fastfrusen några gånger, och jag vet många andra som också fått sina ekipage fastfrusna över vintern. Prylarna klarar det förvånansvärt bra. Det är inte att rekommendera, men båt och motor håller. Det är viktigt att ha motorn nertiltad så inget vatten stannar i motorn ovanför sjöytan. Vill man vinterfiska ska man söka en havsnära hamn att vinter-ligga vid. De djupa inomskärs vikarna fryser så gott som alltid. Ha också bra koll på den närmaste tidens väder så du hinner ta upp båten innan den fryser fast.
Hasse lägger båten i en drift längs en taggig strandremsa. Vinden drar svagt in från havet. Skogen står tung av snö. Det är fin sandbotten och vi lägger kasten in på decimetergrunt vatten.
- Jag har en, säger Hasse och gör ett kraftigt mothugg.
Fisken slänger sig upp i luften. Silvret glimmar. Det är en fin öring. Klart över tre kilo. Hasse drillar vant. Fisken rusar och linan skär i sidled. Den kommer med in men blir våldsam vid båten. Gör sig tung och stark men vi ser att den sitter bra så den får köra ur sig kraften. Jag håvar och vi har öring i båten. Fisken väger 3,4 kilo och är rund och fin. Jag vill att vi ska fortsätta kanten ner. Men Hasse säger att vi ska åka till nästa ställe.
- Men...

- Det står ingen fisk längre ner, säger Hasse. Det är bara här och den har vi tagit.
Vid nästa stopp pekar Hasse ner mot några stora stenar.
- Där brukar det stå en.
Jag får till ett bra kast och tar hem draget sakta. Några försiktiga ryck, eller snarare rafs känns i spöt. Jag gör ett spinnstopp och öringen hugger. Fisken flyger i ett meterhögt hopp, och ett nytt och ett nytt. Den är helt galen och ständigt i luften.
Den hoppar och slåss hela vägen in. Vid båten rusar den under kölen gång på gång. Inte ens i håven ger den sig. Roterar så den blir helt inlindad i garnet. Det är en perfekt matöring på två kilo.
Platsen är färdigvittjad. Hasse vill vidare. Han gör korta stopp, fiskar av det han vet är hett och sen vidare. Inte så det är stressigt, men han slösar ingen tid på värdelösa eller mindre bra ställen. Vittjar bara det han av erfarenhet vet ger fisk. Står det ingen där - snabbt till nästa ställe. Bättre att återkomma senare än att mjölka. Står det en fisk på platsen så tar den oftast direkt.
Vi kör ut mot havsbandet. Vinden har ökat. Kylan sticker i ansiktet. Mellan två öar finns en stor grundflad med sten, tång och ljusa sandfläckar.
- Vi ska drifta mot vinden, säger Hasse.
Jag är ganska frågande. Drifta mot vinden? Hur då?
- Motordrifta. Man kör mot vinden och kastar av flader eller sund med motvindskast. En sköter båt och motor och kör sakta och de andra ska vara duktiga motvindskastare. På så sätt stör man området minimalt. Hugger det så är det bara att slå ur växeln och glida därifrån medan fisken drillas. På flader och i sund kan det många gånger samlas fler fiskar. Driver man med vinden över fladen eller igenom sundet skräms fiskarna iväg och platsen ger bara en chans.  Helt klart borde havsöringsfisket bedrivas mer försiktigt än vad som är fallet många gånger. Folk kör för snabbt in på platserna och slår av för sent. Det är för mycket buller och bång. Det är mycket viktigt att smyga med båten i lugnt vatten och lä.

- En annan sak är hur en strand ofta fiskas av med kast utifrån och in. Det är ineffektivt och slöseri med fisketid. Bättre är att försiktigt glida långt in och lägga kasten längs med stranden. Speciellt på ställen där det finns en smal tångplatå.
Andra tips jag får av Hasse är hans 5 till 5. Fisket börjar på hösten då vattentemperaturen är under 5 grader tills den stigit över 5 grader om våren. Månen ska vara kommande och vattenståndet i skärgården ska vara högt. Vädret ska gå från lågtryck till högtryck.
-Men långvarigt högtryck kan få öringarna slöa, säger Hasse. Då är det bra om det händer något. Efter ett långt högtryck kan fisket lossna och bli otroligt bra på skitväder. Första dagen med nordlig vind är alltid kanon i alla lägen.
 
Vinterdagarna är korta. Solen är på väg ner och ger himlen en gul/rosa ton. Vi styr hemåt, men på vägen gör vi ett avslutande försök på öringen som bara följde Hasses drag i stenviken. Vi glider in. Hasse är snabbast och lägger sitt drag där det ska ligga. Öringen hugger direkt. Vi bara skrattar åt hur otroligt stark den är. Hasse brottar på men öringen vägrar följa med in. Den går flera varv runt båten och Hasse får klättra runt. Det tar tid innan öringen ligger i håven. Den väger kring tre kilo men var stark som en femkilos. En mycket snygg vinteröring.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar