fredag 2 augusti 2013

Byagropen



Vad jobbigt det är att från icke fiskande människor alltid bli kategoriserad som en sån där fisketok. Typ:

- Han bara köper spön och rullar och fiska och fiska och fiskar. Han är helt asocial och är aldrig med på gemensamma grillaftnar och trevliga tillställningar. Bara detta fiske. I ur och skur året runt. Ett under att han har frun kvar. Tok var ordet.

Inget av det där är ju sant - eller?

Vi har inte valt det här, fisket har valt oss. Det är skrivet i generna. För tusen år sen skulle byn svälta ihjäl om inte vi släpade hem fisk. Vi är alltså fullt normala, men det märks inte i dagens moderna samhälle.

Till historien. Jag har hittat ett laxland där jag kan vara mig själv och framför allt har jag hittat en fiskevän att känna mig fullt normal tillsammans med. Landet är Norrbotten och vännen är Fredrik "Frekko" Mickelsson. Norrbotten är ett sagolikt fiskeland. I jämförelse så är Dalarna, Jämtland och Västerbotten fisktomma. Och Frekko är en sagolik fiskare. I sällskap med honom kan jag undra om jag är så fiskeintresserad som jag tror.
 
Frekko hade länge pratat om sitt fantastiska laxfiske i Torneälven vid Lovikka några mil uppströms Pajala. Självklart skulle han få bevisa det. Jag åkte upp för att göra ett reportage till tidningen Fiske för alla.

Det är kring midsommar. Torneälven är optimal för ett bra laxfiske. Vattenstånd och temperatur är rätt. Frekko och jag bor hos Fabrikören, Eino Frikvist som en gång i tiden drev Lovikkavanten AB, men nu pensionerat sig. Eino ska också fiska lax, men först ska han laga upp och måla båten. Den ska bli blå och fin. Einos son Mikael Frikvist har varit ute på älven och dragit på en lax som tömde multirullen och slet av linan. Han har även kört en lax som lossnade efter en halvtimme. Den visade sig aldrig.

- Det måste varit mycket stora fiskar säger Eino och målar på båten.

- Tio kilo? säger jag.

De andra tittar på mig. Frekko flinar lite. Han är ivrig att få klar redskapen och komma iväg.

- Tio kilo är ingen stor fisk, säger han med famnen full av spön. En sådan har du i båten på tio minuter. Stort är tjugo kilo.

Frekko håller på att bygga sig ett nytt hus och har inte hunnit fiska denna säsong. Han har bara spikat och sågat medan kompisar ringt och rapporterat fångster. Han är svettig i pannan av laxfeber. Han vill ut och soda igenom laxgroparna.

Här fiskar du inte av eller vittjar groparna. Här sodar man.

Vi gör upp att Frekko ska ta bilen och åka ner till byn där båten ligger och köra upp den några kilometer där jag väntar vid älvstranden. Vi ska fiska från Lainio- och Torneälvens möte och ner över hela kortområdet som är en mil långt. Älven är bred och mäktig. Vattnet är klart och i hela älvens bredd finns laxgropar och ståndstenar. Fisket bedrivs i huvudsak från båt. Harling med vobbler. Men det finns fina sträckor där landfiske fungerar utmärkt. Solen steker från himlen. Det är 27 grader i luften, men älven håller en fin laxtemperatur på 14 grader. Kanske jag kommer att få vara med om den första drillen av Torneälvslax. Tre dagar har vi på oss. I laxfiskesammanhang är det en kort tid.

Jag väntar vid stranden. Mygg, bromsar och blinningar surrar runt mitt huvud. Frekko dröjer. Ska det behöva ta så lång tid? Jag ser inte en båt på älven och ingen som fiskar längs stränderna. Kan det verkligen vara ett bra laxfiske här? Årskorten kostar 250 kronor. I Norge kostar laxfiske minst 250 kronor om dagen. En bra sträcka kostar 10.000 i veckan per spö. De bästa kan kosta 100.000 kronor och mer därtill. Och hur mycket lax får man i Norge nu för tiden. Många jag känner får aldrig något, men åker ändå.

Jag hör motorsurr och ser en båt långt därnere mot nacken. Äntligen kommer Frekko. Han är glad och uppjagad och håller upp en tiokilos lax. Blank och fin.

- Den högg i Byagropen.

Själv får jag tunnelseende av laxfiskeilska. Jag blir tvungen att sätta mig ner.

Frekko går på och berättar om drillen, hur laxen hoppade och ...

- Frekko, avbryter jag. Vad tror du vi håller på med?

Frekko tystnar och tittar förvirrat på mig. Troligen är jag helt svart i ansiktet.

- Vi ska göra reportage, säger jag. Jag har åkt 120 mil för att vara med att ta en Torneälvslax. Du är guiden som jag ska skriva om. Jag vill inte sitta på stranden medan du drillar lax. Du är superguiden som ordnar lax åt kunderna. Det är det vi ska skriva. Eller låter du typ dina Danska stamkunder sitta här och vänta medan du drillar?

- Men, säger Frekko. Jag skulle bara soda av Byagropen när jag ändå var där.

- Men jag vill vara med när det händer. Jag vill ha drillbilder.

Solen strålar, laxen ligger där i gräset. Torneälven rinner tyst och mäktig. Frekkos och min vänskap har kört ner i ett rejält tjälskott. Jag är arg men samtidigt får jag ont i hjärtat. Jag vet att han inte fiskade Byagropen av girighet. Han bara är så. Saker bara händer. Det bara sprudlar. Han är kul, snäll och mycket impulsiv, med ständiga infall. Eller som Eino säger. Han är oprecis.

Frekko ser ut över älven och mumlar lågt.

- Vilken otur att den högg.

Det är hans försvar och jag förstår vad han menar. Att han blev tvungen att sjösätt vobblern var inget han styrde över. Det bara blev så. Felet var laxens, att den högg. Och tydligen hade den gjort det direkt, bara några meter från båten, medan han släppte ut lina.

- Vi tar fler, säger Frekko. Du får drilla.

Eino avbryter sitt målande och kommer med 245;an och hämtar laxen till frysen. Eino blir lite orolig när han ser hur läget är mellan oss. Han lovar att ha bastun varm tills vi kommer i land.

Frekko och jag åker ut på älven och fiskar under tystnad. Jag vet av erfarenhet från hundratals reportageresor att resans lax redan har kommit upp och jag var inte med. Jag menar - detta är inte Alta. Trotts att jag är en medelålders tvåbarnsfar kan jag inte handskas vuxet med laxfiskekänslor. Jag är mörk i sinnet. Eino ringer för att kontrollera att vi inte slåss i båten.
 

Frekko kör från sida till sida. Han fiskar av gropar och ståndplatser. Vobblerna sveper. Jag kan se botten. Alla stenar och gropar. Finare kan en laxälv inte bli. Alla platser har namn från forna tiders laxfiske. Vi har konstiga ljud i båten. Det låter som en rullspärr, som om vi har fisk på. Det är spöklikt. Som om vi så hårt önskar hugg att vi hör det bägge två. Aldrig någonsin skulle en lax lösa så mycket problem. Själv har jag surnat så pass att jag vill åka hem. Det är ju löjligt, det är ju bara fiske. En lax är bara en fisk. Nej, en lax är allt. Både Frekko och jag har nog aldrig önskat så hårt. Vi är tysta och väntar.
 
- Vilken otur att den högg, tänker jag.

Vi slår över en blank nacke, vattnet glider som smält tenn. Tungt och tjockt i solens strålar. Långt där nere ser jag en annan båt. Det är Einos son Mikael. I övrigt är det tomt på älven.

Det sliter i det högra spöt så det smäller i båten. Bromsen skriker och linan rusar ut från rullen. Jag blir skrämd och uppjagad. Va fan.

- Lax, säger Frekko lugnt som om det var helt naturligt.

Han räcker mig spöt och lägger båten på kryss in mot land. Han ger mig råd att stå på knä och drilla ifall vi kör på en sten. Jag drar åt bromsen och pressar fisken. Får in den tio meter från båten. Det är en vacker fisk. Jag ser den tydligt i det klara vattnet. Jag ser alla bottenstenar, jag ser fisken som i ett akvarium. Det är helt fantastiskt. Laxen går upp i ett högt språng. Den är stor, den är över tio kilo. Vattenkaskaderna är många meter höga. Fisken rullar på ytan. Det är en sanslös kraft. Båten når land och jag vill att Frekko tar över drillen så jag får bilder. Han tar spöt och laxen rusar nedströms. Vi springer. Frekko får in fisken i lävattnet och pumpar vant krafterna ur den. Men de tar tid, de ger och tar. Jag får mina bilder. Frekko tailar den snyggt på grunt vatten. Det är inte sant. Vi skrattar. Vilken superguide. Fisken är något större än den Frekko tjuvade i Byagropen.

- Nu är ordningen återställd, säger Frekko och ler från öra till öra. Det var det jag sa. Vi skulle ta en till och vi får säkert fler.

- Man kan inte lova lax, säger jag.

- Jag lovade inte. Jag visste.

Eino får avbryta sin målning och komma med 245;an för laxtransport till frysen.

Två laxar över tio kilo på två timmar. Det är laxfiske i världsklass.

- Nja, säger Frekko, man kan ta fem från älvgreningen ner till Byagropen.

Efter kaffe och laxlycka vid stranden fiskar vi oss nerströms för att lagom se Mikael dra på en fisk i Lekrännan, ett gammalt klassiskt ställe. Det är en stor lax. Mikael brottar på och fisken slänger sig runt i ytan så vitt skum stänker flera meter upp i luften. Han tröttar den på tio minuter och handtailar den snyggt upp i båten. Eino får en än gång komma med 245:an och hämta en lax.

- Jag hinner ju aldrig måla klart, säger han.

Frekko och jag fiskar hela natten medan solen hänger strax över trädtopparna. Vi missar bastun. Men det går inte att sluta då breda laxryggar bryter strömmens yta. Tydligen har jag för en gångs skull kommit helt rätt till en laxälv. Vi fiskar på ett stort steg. Men ingen av laxarna som visar sig vill ta. Till sist är jag så trött att jag mår illa. och Frekko ser inte så pigg ut han heller. Vi åker hem och sover i några timmar.

Jag vaknar med lyckligt laxrus. Frekko och jag packar i hop för att snabbt dra ut igen. Mikael är redan på älven och Eino målar och är lite sur för att vi inte dök upp till bastun. Han är med i Bastuakademin och anser att man inte ska missa en god bastustund. Vi lovar att vara hemma i tid denna dag.

Vobblerna är ute. Solen skiner och Frekko säger att vi snabbt ska soda igenom groparna ner till Byagropen. Det är fler båtar ute i dag. Gubbarna i byn har hört om vårt fiske. Att laxen är här i stor mängd. Laxasuset.

Min fiskekompis Kent Johansson ringer på mobilen från Gaula i Norge, han har inte fått en lax på hela veckan. De är fem man på en hyrd sträcka och de har fått en fisk på sex kilo. Jag skryter om våra blanka på över tio kilo. Mitt i telefonsamtalet drar det i på höger spö. Rullen skriker och en fin lax hoppar över blanknacken. Jag trycker bort Norgesamtalet, tar spöt och drillar på knä. Fisken är helt galen, den hoppar och rullar. Det är ingen tioplussare så vi stannar kvar på älven och jag drillar in den och tailar upp den i båten. Vågen stannar på 7,5 kilo. Frekko sjösätter vobblerna igen och säger:

- Hhmm. smålaxen är här. De är tidiga i år.

Snabbt ringer jag upp Kent i Gaula och berättar att smålaxen är här. Frekko ringer Eino som kommer med Laxexpressen och hämtar till frysen. Det är fina matlaxar vi får. De ska gravas och rökas. Fisket har slagit alla mina förväntningar. Frekko kan det här vobblerfisket. Han vet vilka färger som går under olika förhållanden. Röd/svart Nilsmaster är hans favorit i Torneälven. Vad jag förstår så är Frekko en av de bästa på det här fisket. Han får ofta fler fiskar än andra. Han har tagit vara på gammal kunskap om platser och tider. Men det är inte allt. Hans sätt att köra skiljer sig. Frekko håller högre fart och tvärsar mer än andra. Han ligger sällan och mjölkar i groparna. Han sodar snabbt igenom. Finns det fisk som vill ta så smäller det direkt.

Vi sodar oss nerströms och får på en havsöring på kring tre kilo. Jag får in den till båtkanten. Den ser blank ut och är helt täckt av prickar. Öringen lossnar, men det var kul att få se den.

Frekko pekar över älven. Mikael drillar en stor fisk. Vattnet står i kaskader så hela hans båt skyms. Det är en spännande drill som jag kan följa med kameran. Han får den och tailar. Det är ännu en tiokilos. Eino kommer med laxexpressen.

Vi sodar ner till Byagropen och vi får ett kraftigt hugg så jag tror att spöt ska slitas i bitar. Det smäller i grejorna, men släpper direkt. Det kommer upp flera tiokilos laxar i andra båtar. Men vi får nöja oss med den på 7,5 kilo. Eino ringer och säger att bastun är varm, och nu får vi jävla komma. Vi bryter och åker hem.


Första sittningen i basun är 08-varm, det vill säga ljummen. Eino vet att jag inte gillar svinbastning. Men snart börjar Frekko och Mikael tokvattna stenarna. Tävlingen startar och hettan blir outhärdlig. Jag går ut. Står med handuken runt höften på gårdsplan. Det är natt, det är ljust. Einos finnspets smyger omkring, luktar och spanar ner mot älven. Det är tyst. Bara myggen som surrar. Jag är i laxlandet. Hunden tittar på mig.

- Var är turisterna, fisketuristerna?

-I Norge.


 

6 kommentarer:

  1. Jag ser det som på film när du skriver Mikael. Återigen kanonfint

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, om man var 22 år igen skulle jag nog välja film att berätta med

      Radera
  2. Vilken skön och härlig lösning.
    värmer ett kallt och fruset laxhjärta :-)

    SvaraRadera
  3. Jag tror att det är dags att börja fiska lax igen.

    SvaraRadera