torsdag 26 september 2013

Kalla kalsonger på Kallsjön

Historier från gungstolen med majspipan i munnen. Del 1. Altanplankorna knarrar. En röd gitarr står mot väggen. Solen är på väg ner. Det värker i mitt dåliga knä. Slalomskada. Brorsan säger att det hände i familjebacken. Eller i gröna barnpisten. Själv vill jag hävda att det var dubbelsvart. Jädrar vad det värker. Kan bli oväder i morgon. Jag tänder pipan.
..............

Det är år 2000.
 
Team Atomragnar har satt upp vissa mål. De är tre stycken. Ett: Vinna Gålö Öring Cup. Två: Trolla upp en tjugokilos lax. Tre: Landa en kanadaröding i båten.

Punkt ett är fortfarande öppen, vi har en 6:e placering i topp. Om punkt två kan man säga att det inte riktigt lossnat. Punkt tre - vi är strax på väg.


Det är i början av juni. Jag sitter i min televerks-orangea 245:a* på rampen i Nynäshamn. Team Atomragnar har just trollat Laxcupen med en trettiofjärde placering som resultat. Nu ska vi till Kallsjön för att ställa upp i Kallsjötrollingen efter kanadaröding. Min båt som ligger på trailern är ny och stor och fin. Framför allt* tung. Jag lägger i etta, släpper upp kopplingen och gasar. Motorn varvar upp men bilen rör sig inte. En sekund går, två, tre, bilen segar sig upp i ett moln av bränd koppling. Det luktar gammal dålig cigarr. Men det är bara att gasa och se glad ut. Pengarna räckte inte till en Jeep.

Sjuttio mil senare är det tidig morgon. Rolle och jag har inte sovit på ett dygn. Vi närmar oss vårt mål. Baksidan av Åreskutan. Vägen är dålig och runt oss tornar det upp snöklädda fjäll. Vid Huså blir vi mottagna av tävlingsfunktionärer som visar på rampen. Snabbt sätter vi i båten och lägger till vid tävlingsbryggan. Det är två timmar till start och mycket kallt. Förvirrat plockar vi med vår utrustning. Mitt helt nya ekolod vill inte fungera, en sladd har lossnat. När jag får igång det begriper jag ingenting av alla menyer och inställningar. Rolle jobbar med spön och skedar. Våra andedräkter ryker ur munnen.

Teamet i båten bredvid betraktar oss lugnt. De har en väl inkörd Ryds Camping. Jag bläddrar i manualen till ekolodet och allt blir ändå mer obegripligt. Med några snabba, slumpmässiga knapptryckningar får jag plötsligt upp en bild på displayen. Men något måste vara fel. Det är knappt fyra grader i vattnet. Jag hänger mig över relingen och känner efter med handen. Det stämmer. Vi är på Kallsjön.

Rolle tacklar skedarna på spöna. Vår plan är att köra våra laxskedar djupt. Allt vi vet om kanadaröding är att de står djupt.

- Det där går aldrig, säger en kille i Rydsen bredvid. Det är helt andra drag som gäller.

Han och hans trollingkompis kliver över i vår båt. De presenterar sig som Team Lätt & Lagom Olive. Den ena heter Ronny och den andre Håkan. De är lokala experter och mycket trevliga. Vi skulle kunnat bli vänner direkt om de inte hade dömt ut hela vår fulla trollingbox. Inte ett enda bete vi har duger till Kanadaröding.

Jag är för trött för att bry mig.

Ronny och Håkan visar oss sina beten. Små vobbler snidade av någon som heter Tage Thune.

- De ska köras strandnära och helst över grund på tre till fem meters djup, säger Håkan.

Min tanke är att de tänker lura bort oss helt och hållet. Kanadarödingen går djupt.

Men Ronny försöker övertyga mig om att de fiskar som står djupt vägrar att hugga. Han säger att så här tidigt på säsongen när ytvattnet bara håller kring fyra - fem grader står de huggvilliga grunt. Jag hittar en liten svart Rapala som liknar Tage Thune,s bland våra beten, och visar Ronny. Han gör en förvånad min:

- Va, finns de och köpa färdiga?

Vi byter mobilnummer med Lätt & Lagom Oliv och jag är säker på att de skojar med oss. Namnet Lätt & Lagom Olive tog de efter att ha fått flytvästar av en kille som jobbade på Arla. Eftersom det stod Lätt & Lagom Olive tryckt på västarna så fick det bli så.

Klockan är straxt före tio. Vi lägger ut och väntar på starten. En kraftig man i kamouflagekläder går ut med hagelbössan på bryggan och skjuter rakt upp i luften. En brokig samling trollingbåtar drar iväg. Rolle och jag lägger oss mitt ute i vråldjupet och sänker ner våra laxskedar så långt vi kan. Och sen väntar vi på hugget. Förra året togs en Kanadaröding på 8,7 kilo under tävling. Och svenska rekordet på nästan nio kilo kommer just från Kallsjön. Det är en sådan fisk vi väntar på. Vajrarna skär fram i ytan, motorn brummar lågt. Rolle somnar. Själv sitter jag och knappar på mitt nya ekolod. Det börjar regna. Timmarna går och jag ser stora jättebananer på ekolodet. Fiskarna står där nere i djupet men tar inte. Jag fryser, Kallsjön kyler ner hela båten. De snöklädda fjällen ger vinterstämning. Kanske Team Lätt & Lagom Oliv talade sant, man är ju inte van att folk bjuder på det bästa under tävling.

Mobilen ringer.

- Hallå, hej det är Ronny Lätt och Lagom Oliv.* Hur går det.

- Dåligt.

- Vi har tre i båten. Störst runt fyra kilo.

- Kanadaröding?




- Ja, kör ni grunt med småvobbler?

- Inte riktigt, svarar jag.

- Gör det, hej.

Jag sitter en stund och lyssnar på vajrarnas sång från djupet.* Sen får jag tokrycket. Vänder upp och ner på hela vår packning. Häller ut varenda draglåda i jakt på sådant som liknar små vobbler.

Rolle vaknar och vi hjälps åt att rodda om hela båten. Upp med djupriggarna och ut med pulkorna så långt det går. Med alla spön i ytan styr vi in mot land och trollar strandnära, söker grund. Självklart kör vi fast fyra spön och får det jobbigt. Men är snart på banan igen.

- Tror du att Lätt och Lagom skojar med oss?

- Vet inte.

Då kommer första hugget. Eftersom vi inte gjort upp någon turordning på vem som ska drilla, tar jag spöt. Jag var snabbast. Efter en drill som knappast kan kallas dramatisk ligger en kanadaröding på 1,5 kilo i båten. Klart godkänd. Rolle och jag jublar, det är en viktig fisk. Det är första gången vi ser fiskarten på riktigt.

Självklart ligger vi kvar och kör grunt. Nästa hugg är Rolle snabbast på spöt. Det grämer mig för den Kanadarödingen är större, kring två kilo. Vi får en skaplig öring också. Sen är tävlingstiden slut. Det blir full gas mot Huså.

Vi lägger till vid Team Lätt & Lagom Olive. Tackar för deras tips och lämnar fiskarna till invägning. Båtarna ligger tätt vid bryggan. Regnet öser ner. Det pratas fiske och utrustning. Folk går runt i varandras båtar, kollar drag och spön. Stämningen är hög. Uppe från scenen ljuder högtalarna ut placeringarna efter dagens tävling. Team Lätt & Lagom Olive ligger etta. Team Atomragnar ligger fyra. Vi har fiskat förbi många lokala förmågor, bland annat svenska rekordhållaren på kanadaröding. Sådant värmer. Bara tre av trettiosex team har slagit oss. Är vi duktiga eller har vi tur? Dag två kommer ge svar.

En flaska turkisk peppar vandrar mellan båtarna. Team Lätt & Lagom Olive har en hockeytrunk som tycks rymma hur många starköl som helst. Den var full i morse och är det fortfarande. Grisen Särimner, fast som hockeytrunk. Och det visar sig att  Team Lätt & Lagom Olive har ytterligare teammedlem som legat gömd i fören på Rydsen tills nu och vaknar lagom för att ta en klunk turkisk peppar. Från scenen ljuder dragspel. Det ska bli dans halva natten. Stämningen är god och trollinghistorierna många. Team Lätt & Lagom Olive berättar om deras Novemberkåsa på Ströms Vatudal. Mörkertrolling efter grov öring. Oftast somnar hela besättningen efter något dygns trollande. Antingen har de snörpt ihop allt och kör runt, runt när de vaknar. Eller så står de mitt i natten och tuggar med motorkraft mot land tills bensinen tar slut. De visar bilder på öringar som de fått. Satan vilka fiskar. Fem, sex, sju kilo.

- Vill ni följa med i höst, frågar de?


Fjällen är oerhört vackra i kvällsljuset. Dragspelsmusik och stoj ljuder över sjön. Rolle och jag känner oss seriös. Vi avstår både dans och turkisk peppar.

- Ten minits out. Stay sharp.

Vi har häng på den absoluta toppen och får inte tappa det här. Rolle och jag gör upp om att han sover i båten och jag i bilen. Kabinen är för liten för två män.

- Hoppas du gillar dragspelsmusik, säger jag.

- Dragspelaren regnar snart bort, säger Rolle.

Plötsligt börjar jag bara gapskratta. Jag har inte sovit på 40 timmar. Tage Thune.

 

Det är något speciellt att vakna i en immig 245:a med fällt baksäte. Regnet smattrar mot taket. Allt är fuktigt. Och jag känner mig ung, eller får i alla fall ungdomliga minnen från fisketurer i Amazoncombibilar och mönjade 145:or med körförbud. Det slår mig att jag borde skriva en fiskeartikel om alla äventyr dessa skrotbilar bjudit på.

Jag går ner till båten och fixar. Det är redan full aktivitet på bryggan. Rolle är uppe och gör några grova mackor med falukorv. Jag vill ha mycket senap. Rolle kör med mjukost på korven. Det har jag svårt för.

- Sovit gott?

- Ja, dragspelaren regnade bort vid tiotiden.

- Nu vinner vi.

Team Lätt & Lagom Olive står bara och ler i sin båt. De har guldläge. Händer inget konstigt kommer de vinna.

Vi kör hela dagen och får bara ett enda hugg. En liten öring. Eftersom all ädelfisk räknas i tävlingen, vet varken jag eller Rolle hur vi ska göra med den. Jag ringer till tävlingsledningen och frågar om minimimått på öring. Han som svarar vet inte och jag hör hur han vänder sig om och skriker frågan vidare. Det är  tyst en stund i telefonen - sen kommer svaret. Det finns inget minimimått på öring. Fisken åker i lådan. Rolle och jag tittar på varandra och konstaterar att vi är på baksidan av Åreskutan. Hit har minimimåtten inte nått. Inte köpe-rapala heller.
 
Varför får vi ingen kanadaröding i dag? Det var ju så lätt i går. Vi begriper ingenting och bestämmer oss för att det är en dålig dag, en sådan där dag då ingen får något.

Men det är fel. Vid invägningen visar det sig att det finns team som fått upp till fem kanadarödingar. Vad trötta vi blir, och vi delar absolut inte glädjen med dem som lyckats. Det är ju tävling.
 
Slitna och trötta står teamen nedanför scenen och väntar på prisutdelningen. Vi läser på listan att vårt team störtat till nionde plats.* Sånt är tungt. Men tyngre är det för Lätt & Lagom Olive. Deras båtmotor skar ihop. De kunde inte fullfölja hela dag två och får nöja sig med andraplatsen.

När Team Atomragnars niondeplats* ropas upp hämtar jag priset. En snygg ryggsäck och ett par överdragsstövlar som ska dras över vandringskängor när det blir blött på fjället. Rolle vill ha ryggsäcken och jag vill inte ha överdragskängorna. Då kommer en kille från teamet som kom sjua. Han vann en betesbox med drag i som han av någon outgrundlig anledning vill byta mot kängöverdragen. Självklart får han det.

- Kolla Rolle, säger jag och håller upp betesboxen. Du kom nia. Jag kom sjua.

- Kul, säger Rolle. Nu ska vi bara traila upp båten. Och sen köra sjuttio mil hem.

- Hoppas kopplingen håller.


.........


Majspipan har slocknat. Epilog. Kanadaröding i båten var det enda mål Team Atomragnar uppnådde. Vi fick några 2,a och 3,e platser i Gålö Öring Cup. Största lax vi vägde in på Nynästrollingen var på drygt 5 kilo. Men vad kul vi hade. Sen kom allt av sig på grund av ditt och datt - likt allt annat.

Solen har gått ner, dags att mata katten och låsa uthuset. Glöm inte ta i gitarren utifall det blir regn.
 

 


 
 


* Gålöcupp-folket blev besvikna på mig då jag bytte bort min televerks 245,a från överskottslagret mot en turbo awd v70. Jag hade fått lite Julkalenderpengar från SVT och ville köra nått roligare. En del sa att jag inte kunde göra så. Ett svek. De ville ha mig i en gammal televerkare, jag passade bäst där. Brorsan köpte en likadan. Och det var ganska kul då vi var i Norge och fiskade lax på kortvatten. Alla trodde jag lyckades vara överallt samtidigt. Och det fanns även en gubbe i byn vid älven som hade en tele 245,a. Förvirringen var total.

* SAOL säger under ordet "framför" "framför allt" hopskrives även men separata ord rekommenderas.

* Talspråk då passar "och" bättre är "&".
* "vajrarnas sång från djupet" är en trollinglitterär klyscha som jag själv hittade på för 99 år sedan och som jag anser mig ha full rätt att använda.

* "nionde plats" och "niondeplats" lite lurig sär- och ihop-skrivning, beror lite på grammatiken, men jag kan ha fel "

(Språkpoliser hittar säkert mycket annat i texten, men för er egen skull hoppas jag ni kan uppfatta historien)
 
 
Lite fakta om Kanadaröding

Kanadarödingen introducerades i Sverige 1959, i huvudsak härstammar de svenska fiskarna från Lake Simcoe. Avsikten då var att förbättra fisket i reglerade sjöar och att överhuvudtaget berika fisket i sjöar med dvärgbestånd av sik och röding och där andra icke önskvärda arter dominerade. I dag skulle ett såna här experiment med vatten vara otänkbart. Under 60- och 70-talet blaskade man runt med fisk för att få sjöar och vattendrag så produktiva som möjligt. I Storsjön sattes Kanadarödingen ut 1962, tidigare hade man satt ut pungräkan Mysis relicta för att höja produktionen. Vilken fick till följd att småsiksbeståndet ökade enormt. Alltså skulle kanadarödingen sättas i för att hålla siken i schack. Tillväxten för den främmande rödingsarten var mycket god. Men runt 1970 sjönk den drastiskt. Kanadarödingen hade betat ner småspigg, sik och Mysis. Den var för effektiv. De glada fiskebiologerna fattade då beslutet att nors skulle införas i sjön. Och så vidare. Så där höll man på för att försöka styra vattnens biomassa. Så länge man höll på med svårt reglerförstörda vatten kan det hela förstås. Men experter och forskare gav sig på fungerande system för att göra dem effektivare. Kallsjön är ett av dessa vatten. Det började med att Mysis infördes för att öka produktionen i den kalla näringsfattiga sjön. Sik- och rödingbestånden exploderade i dvärgbestånd. 1964 sattes kanadarödingen in. Den reproducerar sig bra och har nu tagit över helt. Öringen har gått ner. Den inhemska rödingen är så gott som borta och saknas av dem som mins.

Så här står det i Information från Sötvattenslaboratoriet Nr 7 1976 "Att kanadarödingen kan reproducera sig i svenska sjöar är ännu obevisat. Den kan lätt utfiskas. Därmed kan arten utan större risk användas att ändra balansen och främja öringen. "

Kanadarödingarna skulle alltså användas i fjällsjöar för att beta ner den inhemska rödingen och på så sätt hade biologer och forskare tänkt öka produktionen av öring.

Vidare kan man läsa i Sötvattenslaboratoriets infoblad Nr 2 -83 "utsättningen av kanadaröding är sålunda ett exempel på en väl genomtänkt (vetenskapligt grundad) åtgärd för att förbättra sötvattensfisket.

I dag är det många som tycker att kanadarödingen skulle fått stannat i sina hemvatten.
 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar