torsdag 12 september 2013

Att hitta harrhålan









Tiden går att mäta på många vis. Morfar jobbade på Siljanssågen för typ tre kronor om dagen. Och han hade samma cykel i 30 år eller mer. Hela livet hade han samma silversnusdosa. Hela livet köpte han sitt snus uppe hos Atomragnar - handlare i byn som la beslag på sågverksarbetarnas tre kronor. Morfars pioner blommade år efter år och de där tre kronorna bestod. De var lika mycket värda efter 10 år. För alla på sågen fick fortfarande tre kronor om dagen, och Atomragnar nöjde sig med att sno dem på tre kronor. Tiden stod i det närmsta still.


Hur klarade Morfar familjen på tre kronor. Jo, han hade ingen elräkning, ingen kostnad för fast och mobilt bredband. Ingen mobiltelefonräkning. Ingen bil med reparationer och service, bara någon cykelpunka då och då på väg mot sågen. Ingen tevekostnad i form av Boxer, Netflix, C more. Inga mediakostnader alls - bibeln var ju ärvd med outslitligt läderband. Ingen sophämtning eller kostnad för vatten och avlopp. De hade brunn och utedass. Inga lån på huset eller nyrenoverat kök. Ingen semesterkostnad. Inga liftkort till hela familjen på sportlovet eller resor till Maldiverna. Klädmodet var stabilt i årtionden. Pionerna blommade år efter år och tre kronor bestod.


Vad var det som hände sen?


2009 fick jag lite extra pengar att sätta sprätt på i firman. Jag tänkte förverkliga min dröm att göra fiskefilm. Och försöka göra det lite annorlunda - ungefär som jag berättar i text. Lämna mycket åt tittarna - inte mangla dem. Jag köpte grejor, och redan det var kul. En bra bit över 100.000 slutade notan på. Vi började filma och hade mycket roligt - men sen hände några tråkiga saker på rad och filmandet kom av sig. Häromdagen tog jag fram prylarna och konstaterade att de var omoderna. Föråldrad och klumpig teknik. Värsta mobiltelefonen i dag filmar bättre. De trådlösa sändarna är till och med olagliga för någon myndighet med makt över radiofrekvenser har sålt just de frekvenserna till media och mobilvärlden eller något sånt. Det som händer med tiden i dag vore som om morfar fick punka varje dag till sågen.

Både på väg dit och hem.


 

3 kommentarer:

  1. Så hade jag stavat sopor med två p igen. "Sopphämtning". Det finns några ord jag kronisk stavar fel. Lugn, ugn och regn samt andra gn-ord sätter jag per automatik n före g. Jag skyller många av mina stavfel på att mitt ena skrivfinger är snabbare än det andra.

    SvaraRadera
  2. Vem har typ bestämt att alltid, alltid stavas med två L och aldrig, aldrig med två LL. För hundra år sedan stavade vi många ord helt annorlunda, och om hundra år kanske alltid, alltid stavas med ett L. Skolan och min svensklärare skrämde mig så pass att jag inte skrev ett ord innan 22 år års ålder. Men då rivstartade jag och fick en fiskesida i vecka i Stockholmstidningen -83. Jävlar vad tippex det gick åt och Akademins ordlista blev helt snusbrun på sidorna av allt bläddrande. Även Halldan blev vit av tippex. Det var brorsan som blev erbjuden jobbet på Stocken. Han tvekade och jag tog det. Språkkänslan har alltid varit skaplig - men stavningen...

    SvaraRadera