tisdag 26 november 2013

Mot Huvudskär del 3

Sju dagar på havet.

 
Log: Dag 1. Laxtrolling Huvudskär. Ensam ,11 maj år 2004

Soligt och 6-9 sekundmeter ost, nordost. Alla spön ute även tjuvisen rakt bak med kort lina. Fart 2,2 knop. Jag trollar ensam och det känns rätt bra nu när allt är ute. Men jag tror inte jag vill ha något hugg. Alldeles nyss provdrog jag linans knutstyrka på ett av spöna. Den var inte bra, jag skulle ha förberett mig bättre. Linorna på resten av spöna vill jag inte provdra - försöker inbilla mig att de är okej. Som vanligt fick jag lite för bråttom ut på havet. Tapsa e-postade och meddelade:

De är här nu!
 
Jag tog bara spöknippet där jag ställt det efter förra säsongen. Visst, jag har haft hela vintern på mig att gå igenom utrustningen, men det blir aldrig så. Till nästa tur ska linorna vara bytta. Denna trollingdag får ses som en genomgång, ett genrep. Ett schackel till maststaget fattas också. I övrigt har jag nya skedar, vassa krokar och en ny jättestor gps-plotter i färg. Framledes kommer jag alltså att veta exakt vart jag inte får lax.

Det gungar och knuffar på, alla spön ser ut att fiska fint. Jag har lagt mitt släp exakt enligt de mått Robert Andén använder, och jag känner mig i fin form.

I år ska jag jobba aktivt med släpet.

Kl 13.15. Det är skönt att vara här igen, doften, ljuden, horisonten. Att starta vid båtklubben, köra över Mysingen, ut genom järnsundet och se havet för första gången för året, ger en jublande känsla i kroppen. Vetskapen att fiskar på tjugo kilo gästar området väcker en våldsam äventyrslust. Man blir glad och lycklig av havet.

Timmar går och jag kommer in i lunken. Leker lite med nya gps-plottern och lyckas trycka in vattenkartan på Vättern och får inte tillbaka där jag själv är. Får slå av och slå på, och så är jag nedanför Storskär igen. Manualen kanske man skulle läsa. Jo, jag vet - det heter sjökort.

Tar kurs ut mot vraket och kommer in i ett område med mycket skit i vattnet. Jag hatar det. Är man ensam blir det ett hårt jobb. Tång, gräs och skräp på alla betena.

Det är helt tomt på båtar. Vad betyder det? Alltentativ ett: jag har alla laxar för mig själv. Alternativ två: Det är ingen lax här.

Kanske är jag för tidigt ute. Det gör inget. Det är som sagt en testvända. Jag har inga som helst föreställningar om laxtrollingsäsongen. Den ska jobbas igenom bara. Satsa på att försöka klara mig mentalt och ekonomiskt. Visst jag vill ha den där stora laxen, men jag tänker inte bli neurotisk och galen. Det är ett jobb bara, ett projekt. I år ska jag inte ta det så personligt. Det får gå som det går.

Vinden ökar och ligger nu på gränsen av vad som är bekvämt vid ensamtrolling. Masten är dåligt stagad, och slår och rycker. Måste köpa ett nytt schackel.

När jag är som längst ut blåser det upp ordentligt. Jag går hemåt. Det rycker, sliter och skramlar. Den nyss så trevliga trollingen förbyts till skit-trolling. Det kan gå väldigt fort mellan lycka och leda.

Skit-trolling är när man är ensam och det blåser så hårt att ratten inte går att lämna en sekund. Jag har ingen autopilot, utan får hela tiden ligga och jobba i vågorna. Och vågorna bygger, blir större och större. Så pass stora att jag stänger luckan till ruffen.

Hur mycket blåser det? Jag ringer Rolle som sitter på jobbet i Mora. Han går ut på nätet och kollar närmsta väderstation.

- 16 sekundmeter.

Det är personbästa för ensamtrolling. Det är burkigt och jävligt jobbigt. Jag fiskar inte längre, jag tar mig bara hemåt. Dragen släpar efter men skulle det hugga kan jag inget göra. Jag har ingen lust att klättra runt och ta in grejorna. Och speciellt mycket fortare än trollingfart skulle jag inte kunna köra i dessa vågor ändå. Ta upp får jag göra där det läar. Troligen på lilla Gråfjärden utanför Järnsundet. Det är många timmar dit.

För första gången någonsin nyper båten ner i en våg som spolar från fören till akterdäck. Förskräckt ser jag att vattnet stannar där. Självlänsarna är igensatta av vårens havsöringsfiske-skräp som kexchokladpapper, lintrassel och korvskin. Jag släpper ratten med risk att göra en åtta och totalknut på hela släpet. Sliter ren självlänsarna, kastar mig tillbaka till ratten. Vattnet sköljer ur.

Jag blåser en suck. Det är inte första gången brytpunkten mellan vårens lalliga och spralliga havsöringsfiske och laxtrolling på havet, överraskar mig. Öringsfisket bedrivs på trygga små fjärdar och vackra vikar. Det är samma båt, det är samma plats bakom ratten men här behövs en annan sorts skärpa.

Det är sent - det är natt, och jag tar upp inne på Gråfjärden.
 
Log: Dag 2. Laxtrolling Landsort. Dag före Nynäscupen, 20 maj 2004.

Rolle vid ratten. Nya linor på rullarna. All utrustning håller toppnivå. Båten är till och med tvättad. I morgon börjar Laxcupen i Nynäshamn. Dagens fiske är en genomgång inför tävlingen. Det är en lagom västlig vind och sol. Men vi ser från Landsorts sydspets hur regnmolnen kommer från väst.

Rolle är glad och nöjd med gps-plottern.

- Allt syns. Otroligt, säger han.

- Nej, säger jag. De andra båtarna syns inte på plottern. Så du måste kolla upp ibland.

Alla redskap är ute kl 12.30 och allt är perfekt. Jag har total kontroll över släpet. Vi fiskar fint och får årets första näbbgädda. Den trasslar in sig i en annan lina och plötsligt infinner sig en olustig och mycket bekant trollingkänsla. Just den känsla jag lovat mig själv att hålla på en armlängds avstånd detta år. Att snart får vi tångruskor på alla spön, sen kanske en presenning och sen en torsk och kanske en lastpall. Jag dyker i Rolles stora godispåse.

Exakt kl 15.00, mellan Inre och Yttre Karavasen, rycker ett lodspö till. Det slår i hårda knyckar och rullen går igång. Jag ser det hända men blir sittande och stirrar förvånat - liksom ska det vara så där. Rolle lämnar ratten och glider snabbt och smidig över durken och väser:

- Fisssk, fisssk, fissk.

Kl 15.01. Golum står och drillar.

Jag sköter ratten och försöker göra en bedömning om något måste tas upp. Det står tidigt klart att det inte är någon enorm fisk. Rolle styr in fisken fint mellan släpet. Och jag håvar. Det är en snygg havsöring. Vi firar med chokladöverdragna lyxskumbananer.

Log: Dag 3. Laxtrolling Landsort, Laxcup Nynäs. 21 maj 2004.

Ligger i fören och lyssnar till annorlunda ljud. Här kluckar det på ett annat sätt än när man ligger bak på durken. Sen har masten märkliga läten som bara hörs här helt nära. Det är intressant.

Rolle sitter tyst bakom ratten. Ingen har sagt något på flera timmar.

Fisket: Det har hänt absolut ingenting. Det är två timmar kvar av dagens tävlingstid och jag är inte speciellt aktiv med släpet. Vi har fått en stor skarpsill eller vad det är på djupriggen. Den måste ha suttit på halva dagen, för linan var fruktansvärt tvinnad.


Radion är tyst, ingen ropar om några fångster. Det är dött. Robert Andén ringde på förmiddagen och sa att han bränt en vid Öjas spets. Vi har kört en ny rutt i dag, helt okej. Men inte sett några andra båtar? Hur lyckas man med det när hundra team har startat? Man kan ju liksom undra hur väl vald våran strategi är. På något märkligt vis har vi haft medvind hela dagen. Först västlig vind som vridit till syd.

Nu är vi vid Yttre Karavasen. Skön dag och jag tänker inte låta mig knäckas.
 
Log: Dag 4. Laxtrolling Landsort, Laxcup Nynäs. 22 maj 2004

Fem händelselösa timmar har gått. Den mörka känslan har fått fäste i mig. Det är mer troligt att vi möter ett ufo än får en lax under tävling. Jag säger det inte till Rolle för det finns smittorisk. Vinden är västlig och elak. Hotfulla blåsvarta moln drar inifrån land och ut på havet. Regnskyarna står som bombsvampar runt oss. Det är kallt.
 

Tänk positivt nu, experimentera, var påhittig. Urban Hjälte från Lindköping är en duktig trollare, han säger alltid: Är det trögt, var påhittig. Men jag kommer inte på något att hitta på. Och så har vi Tapsa: Jobba med släpet och kör strafftrolling med ständiga betesbyt - styrbord och babord, styrbord och babord. Helst inne i ett område med mycket skräp i vattnet.

Nej, jag väntar en stund. Sitter och ser ut över akterdäck. Djupspöna gungar lojt, linorna skär sin väg i ytan och rullarna ... tickar?  Hör jag rätt? Det låter som om någonting tar lina. Har vi fisk på någonstans? Nej, alla spolar står still.

- Du, Rolle. Det spökar här bak.
 
- Vadå?

- Hör du något tickande ljud eller har jag fått en trollinpsykos?

Jo, han hör också ljudet. Jag tar i ett spö och får en stöt. Vår båt är elektrifierad. Vi är inte ensamma om att råka ut för detta. På WHF -radion börjar en förvirrad diskussion. Vissa har inte bara elektriska tickande rulla. En del har fått hela elektroniken utslagen för en stund. Motorer har stannat, blixtar har slagit mellan spöna. En del team vill avsluta dagens tävling och åka i land. Ingen förstår någonting.

- Jag vet vad det är, säger jag. Det är alla de här blåsvarta molnen som drar lågt över havet.

- Dom är elektriskt laddade, säger Rolle.

- Nej, det gömmer sig Ufon i molnen. Jag har läst böcker om sånt. Motorer stannar, elektriska saker lägger av.

- Blir vi uppstrålade snart?

- Ja, den chansen är större än att vi får lax.

Timmarna går och ingenting händer, varken uppstrålning eller hugg. I morgon är det sista tävlingsdagen och det har lovats 16 sekundmeters vind och regn. Troligen kommer tävlingen att ställas in.

På WHF-radion utbryter en aggressiv ordväxling om hur högerregeln och upphinnande ska tolkas. Några har tydligen kommit mycket nära varandra och det är underhållande att lyssna då man själv inte är inblandad.
 
Log: Dag 5. Laxtrolling Landsort, Laxcup Nynäs. 23 maj 2004

Startfältet har släppts iväg. Sista tävlingsdagen. Det blåser hårt och regnar. Vi är förvarnade att tävlingen bryts om vinden ökar ytterligare. Det gungar så djävligt att jag får djuplodet i huvudet när jag sätter ut. Rolle rattar mot vågorna så han kommer få träningsvärk i morgon. Skumbananerna är blöta.

Kl 11.00. Jag sitter och ser ut över akterdäck. Min aktivitetslusta sträcker sig till att byta snus. Det rycker och sliter i linor och spön. Djupriggsbommarna gungar djupt. Det blåser upp till över 16 sekundmeter och meddelande går ut på WHF-radion att tävlingen är avbruten. Rolle tittar missmodigt på radion:

-  Det var årets cup. Jag han ju knappt komma igång.

Vi packar ihop och åker till Nynäs.

- En näbbgädda, säger Rolle.

- Och en skarpsill.

Men materiellt och moralisk har vi gjort en bra tävling. Allt har fungerat.
 
Log: Dag 6. Laxtrolling Huvudskär. Ensamtrolling, 28 maj 2004

Det är kväll, eller natt efter en lång dags ensamtrolling. Jag ligger i sovsäcken nere i båten i en vik vid Huvudskär. Dagens trolling gav ingenting. Jag är fruktansvärt trött. Jag fick några stora tångruskor i ösregnet vid Ålandsbrädan. Körde på en lastpall och mötte en bogserbåt - det var väl dagens händelser.

Bensinen ser ut att räcka till hårdkörning vid Vraket i morgon. Den lilla transistorradion som jag har med mig fungerar ute på havet om man trixar med placeringen. Tejpar jag fast antennen i rostfria räcket går det bra en stund. Men så börjar den brusa och då får jag byta sida. Med taket uppfällt fungerar radion bra om antennen tejpas i takbågarna. Men det är millimeterplacering som gäller. Lyssnade på en gammal radioteater av Harry Martinson på P1 medan jag trollade i nattljus upp mot Huvudskär. Den handlade om sjömän som skulle finna sydostpassagen. De flesta dog.

Jag knölar till flytoverallen som kudde. Lukten här inne i båten är hemsk. Det borde mögelsaneras, och min hundraliters bensintank är av plast och sådana läcker alltid bensindoft. Jag får sova med ventilerna öppna.
 

Log: Dag 7. Laxtrolling Huvudskär. Ensamtrolling, 29 maj 2004

Sov bra, fast det är som att sova i en håla. Drömde fiske. Att jag och Rolle körde ihop pulkorna med ett ilsket team på Nynäscupen. Det var en mardröm.

Det är vindstilla och en underbar solmorgon. Sjöfåglarna drar tätt över vattnet. Jag sjösätter redskapen söder om Borgsbrädan. Det går lätt, ytan ligger oljigt blank med fågeldun och tång. Men något som liknar regn och åska bygger upp i horisonten. Försöker lyssna på P1 men radion brusar, jag får trixa länge innan jag hittar en placering som fungerar. Egentligen skulle jag konstruera en jätte antenn och sätta i masten. Får bli till nästa år.

Första turen här ute 1997, fick jag och min bror en lax direkt och vi tappade en jättestor, linan brast. Vi hade inte lika bra utrustning som idag. Men jag kan inte glömma den stora jag tappade. Det är den fiskens fel att jag är här, jag ska ha den om det så tar tio år.
 
Kl 14.35. Närmar mig Vraket. Det har blåst upp och regnar. Det har varit jobbiga timmar. Tångruskor, näbbgäddor, och blindfällningar. Bara djävulskap. Det är svinkallt och jag hittar inte mina handskar. Det rycker och sliter i båten och regnet öser på från ost. Det är en djävla röra här. Linor trasslar, pulkorna går illa. Det sitter något skit på babord ytterspö igen. Jag är trollingilsk. Var fan är handskarna? Radion börjar skrapa och jag får god lust att slänga i den. Bara bolla den över relingen. P1 och Vetenskapens värld ner till 90 meters djup. Skitradio. Försöker finna en plats som fungerar. Upp och ner längs takbågen ger perfekt mottagning. Jag tejpar fast den så.


Det skramlar till i spöknippet på babordssidan. Häpet tittar jag upp. Ytterspöt sliter och slår ner i de andra och rullen skriker igång.

- Lax. För i helvete. Lax.

En snabb blick på plottern. Jag är mitt över Vraket.

Det uppstår några sekunder av total förvirring. Transistorradion börjar skrapa. Jag slår av den. Fisken tar lina, men inte oroande snabbt. Jag gör en bedömning och konstaterar att läget är perfekt. Båten rullar på i medvind och jag kan i lugn och ro ta hem den här laxen. Den är troligen stor så jag börjar med att ta upp djupriggarna. Resten får vara ute så länge. Jag har full kontroll och börjar drillen.

Fy fan, ÄNTLIGEN.

Jag brottar på, får stopp på fisken. Vi ger och tar en lång stund. Plötsligt gör den en tokrusning. Långt där borta ser jag något enormt i vatten. Är det fisken? så stor? Men så ser jag något klotrunt, mörkt och blankt. Min lax har sällskap av en - säl. Den djäveln kommer att ta den. Från och med nu drillar jag laxen stenhårt. Sälen ska inte sno den. Inte efter allt detta jobb, alla dessa timmar. Tuffare har jag aldrig varit mot en fisk. Jag har 0,45 lina och kranar. Armarna värker. Jag svettas. Hela tiden vet jag var laxen är. Jag ser hur sälen följer den. Han kommer att ta den - jävla skitsäl. Försvinn, stick. Leta upp en egen lax. Rullen skriker, jag drar åt stjärnhjulet ytterligare. Det här är inte rättvist. Han har nog redan bitit den. Kraften är mindre. Sälen håller på att äta upp min lax. Jag får hem den allt snabbare nu. Pumpar, pumpar. Nu tar han ingen lina längre. Nu är han inne i släpet. Kommer med rakt bakifrån. Behöver inte ta upp ytterspöna. Och sälen är fortfarande tätt efter. Han tittar upp, ser på mig, dyker och kommer upp på sidan av laxen. Han ska inte vinna, han ska inte få min lax.

Jag förbereder håven. Det som är kvar av fisken ska upp. Det blänker, jag ser laxen. Jag brottar på med trötta armar. Laxen rusar gång på gång bort från båten i solfjädermönster. Men han får inte mycket lina. Sälen är med, men stannar tio meter bort. Jag får in laxen, den följer fint bredvid båten. Nu ser jag att den har en skada bakom ryggfenan. Inte så farligt som jag först befarade. Tjugo kilo väger den inte. Kanske femton. Men det är helt klart personbästa. Håvningen blir helt misslyckad. Fisken glider under. Rusar bak och ruskar kroppen på kort lina. Krumbukterna slår i spöt. Jag ser detaljerna kristallklart: hur kroken släpper, ser den fåniga bågen skeden gör i luften. Laxens violetta färg. Den sjunker sakta.

Chock.

Laxtrolling-chock.

Så djävla snålt. En enda chans fick jag. Hur fan kan havet vara så snålt. Minst tre landningschanser ska man få. Såna är reglerna. Att bara få en chans då man är ensam är oacceptabelt. Jag slår ut med armarna och ser akterut över vågorna och skriker:

- Oacceptabelt.

Sen kommer krisen och ilskan och sorgen.

Sälen ligger kvar ute vid ena pulkan och guppar. Blänger på mig med den där fuktiga, storögda "Rädda hela naturen" blicken. Jag går inte på det.  Allt är säldjävels fel. Det blev bara stress och skit av hela drillen. De där söta stora ögonen -jag går inte på det. Om jag haft ett skjutvapen.

- Försök inte se ledsen ut. Möjligen skulle du göra dig bra på en valaffisch. Försvinn med dig.

Men sälen är kvar.

Jag fingrar lite på nödraketerna i overallfickan. De är av den modellen man laddar i en skjutanordning. Drivs av en kraftig krutladdning. Helt klart har jag tappat balansen. Skit i sälen. Sjösätt och kör över Vraket igen. Det är ju lax här.

Jag försöker samlar ihop ett fullständigt kraschat trollingpsyke. Det tar tid för allt dummar sig. Först kör jag fast en enorm tångruska som sänker styrbordpulka. Hela sidan måste in. Sen två näbbgäddor på vänster sida. Två timmar tar det innan jag fått allt i ordning och går mot Vraket igen.

Då har en dykarbåt lagt sig där och hissat sin idiotiska flagga.

Jag går hemåt. Det blåser upp något fruktansvärt, och ösregnar. Den totala trollingväggen infinner sig. Sitter apatisk vid ratten, mår illa och fryser. En trött liten fågel slår sig ner på kartplottern. Blöt och ruggig. Jag är dålig på fåglar så jag vet inte vad han heter. Vi tittar på varandra och längtar till land.

Vid storskär tar jag upp och årets försök att få den stora laxen är definitivt slut.

Vad ska man säga? Jag vet inte.



 

 

3 kommentarer:

  1. Grymt skrivit "Micke" hahaha... "Vi firar med chokladöverdragna lyxskumbananer." det är kärlek ;)

    SvaraRadera
  2. Haha, bästa jag läst på länge! Känner igen sig.. "Får bli till nästa år." ;)

    SvaraRadera
  3. Känner igen så mycket :) Befriande läsning som faktiskt mest gör suget större! Klockrena artiklar i fisketidningarna skriver du alltid

    SvaraRadera