fredag 3 april 2015

Sommargädda på Seglinge






Kategori: Reportageminnen.
 
Det är 1999. Erik och jag är på reportageresa. Vi är med fiskeguiden Kjell Söderbäck i vattnen runt Seglinge. Det är en ö som ligger mellan Åland och Finland. Vi ska göra ”Sommargädda på Seglinge”. Vi ska alltså fånga gädda. Men skärgården här har redan fångat mig. Den är orörd och skiljer sig avsevärt från det jag är van vid i Stockholm.

Jag och Erik gör i ordning våra spön. Erik är åtta år och har fått en ny och blank multirulle av Redaktören. Dyrare och finare än någon som jag har. Men den får han inte använda för mig. Erik blänger surt på sin Abumatic 170.
 
-När du fyller tio får du börja trassla med den. Om två år och några hundra timmars träning på gräsmatta. Nu är det Abumatic eller haspel som gäller. Du skulle bara få backslag.

Kjell ler åt vårt tjafsande och styr båten vant bland alla grund och förrädiska stenar. Skärgården här har en mycket kuperad botten. Kjell har fiskat runt Seglinge i tio år så han kan sina vatten. Vet vilka flader eller vikar som är bra under olika vind och väderförhållanden. På väg mot första stället pekar Kjell upp i himlen. Där uppe cirklar fyra stycken havsörnar mot klarblå himmel. Jag är dålig på fåglar och litar helt på Kjells artbestämning. Själv har jag oftast blicken ner i vattnet och inte upp i himlen. Men jag ser ju helt klart att det inte är måsar.

Vi svänger in mot ett gytter av kobbar och skär som binds samman av ett bälte av vass. Kjell säger åt mig och Erik att kasta mot övergångarna mellan berg och vass. Det är just på sådana ställen som gäddan står.

-Alla sorters övergångar är bra. Sten till lerbotten, tång till grus. Gäddan tycks fastna just där.

Mitt första kast ligger perfekt in i vasskilen mot berget. Två vevtag så drar det till och en stor virvel bildas på ytan. Jag blir överraskad och får till ett sent mothugg. Gäddan fastnar inte. Det är märkligt att man blir överraskad av hugg när det är det som fisket går ut på.

-Den tar igen, säger Kjell.

Han har rätt. I nästa kast är jag beredd och krokar fisken. Gäddan går upp i ett krumsprång och rullar på ytan. Sen skär den iväg i sidled så det viner om slirbromsen. Men snart tröttnar den och jag får in den till båten för håvning. Vi kastar av efter kanten och har några som retfullt följer efter utan att ta. De får vara till senare. Kanske de är mer huggvilliga då. Och vi behöver inte riskera att någon annan kommer och drar dem. Här är helt folktomt.

-Tvärstopp, säger Erik.

-Har du fisk?

-Nej, det är tvärstopp i rullen.

Erik räcker mig spöt och det är tvärstopp i 170:ian. Svårt att tro, det är en mycket gedigen rulle. Jag skruvar isär den och diverse delar faller ut. Ett klart fall för rulldoktorn.

-Multirullen, säger Erik.

-Glöm det, jag har hela väskan full med Abumaticar.

Erik får en 1075. Den bästa ABU gjort.

Vi åker ut mot några friliggande grund. Bottnen är täckt av stora stenar och hemligt sjögräs. Alla tre kastar in mot grundet.

-Solen i ansiktet, säger Kjell och flyttar båten en bit.

-Vadå solen i ansiktet? frågar jag.

-Jo, det bästa är att kasta mot solen. Då har gäddorna inte solen i ögonen då de tar draget. Huggen blir träffsäkrare. Gäddor som tar mot solen brukar lossna eller missa helt. De vill helst stå på skuggsidorna av stenar, vass och grund, gärna lovart i vinden.

Det är sådana utläggningar som får en att känna sig hopplöst amatörmässig.

Kjell får en liten vid grundet. Sen är det dött ett tag. Vi åker runt och letar efter dem. Skärgården är flack och storslagen. Det ger de öppna viddernas känsla av litenhet. Man förundras och känner sig obetydlig på ett sätt som är viktigt att göra i bland - det ger en ödmjukhet och ett speciellt sorts lugn. Här är inte människan självklar. Här är det väder, hav och vind som råder. Vi ser duvhöken, stenfalken och även ett sparvhökspar. För mig är dagen redan ett rekord i sedda rovfåglar. Men så är jag ute med en som vet vad alla heter.

Erik ledsnar en stund på fisket och övergår till bottenspaning. Han hänger över relingen och riskerar att åka i när som helst. Se fiskar han en stund till. Läser serietidning en stund och sover lite. Och fiskar igen. Plötsligt är det tvärstopp också i 1075:an. Ett nytt fall för rulldoktorn.

-Multirullen, säger Erik.

Han får en 975:a, även det en gedigen Abumatic.

-Du skulle bara få backslag, försöker jag.

-Vad är det? Vad är backslag?

-Det kommer du lära dig sen.

Erik nöjer sig tveksamt med svaret och fiskar vidare. Rullen går som en klocka.

-Sommargäddan, säger Kjell, gillar syrerikt vatten. Fisket sker på vindsidan och vattnet ska helst vara lite uppgrumlat av vågorna.

Det stämmer, efter en stenstrand med lerbotten utanför som grumlat lite, får vi på några fina gäddor. Det som förvånar mig är att de står så grunt. Men Kjell säger att det är vanligt att gäddorna står med skärtfenorna bland strandstenarna. Bara inte vattentemperaturen är för hög. Då glider de ut djupare.

Gäddorna har sina perioder. Det blir ett ryck och då får vi flera. Sen går några tomma timmar och så blir det far igen. Min vobbler hakar upp sig och kommer snurrande i ytan och just som den är vid båten och jag ska lyfta kommer en gädda i katapultfart och snor vobblern i en kaskad av vatten. Jag skriker till och lyfter. Slirbromsen väser och Kjell skrattar. Gäddan gör några språng och lossnar.

-Typiskt för Seglingegäddorna. Klart lekfulla. Ofta dyker de upp från ingenstans och hugger vid båten. Därför ska du tänka på att ha spöt mot vobblern och vara beredd på allt.

Erik har fångat ett gäng tångräkor i en burk och påstår sig ha dresserat dem.

-Kolla, den kan simma upp och ner. Kolla den här då, han kan göra en åtta.

Sen slår han ut burken i båten och jag och Kjell kryper runt på durken och letar tångräkor. Det är viktigt att hitta just den dresserade som kan göra åttan. Vi hittar den.

När solen står som högst går vi iland på en ö och fikar. Erik tar sitt spö och drar i väg medan Kjell och jag sätter oss och njuter. Naturen är helt orörd och stränderna fria från skräp. Jag tänker åter på min skärgård i Stockholm. Där är petflaskor, plastpåsar och tomburkar vanligare än sjöfågel. Till kaffe och smörgås pratar vi gäddfiske.

Jag ber Kjell berätta hur en duktig gäddfiskare tänker, vad som gör honom bra. Jag menar att kasta drag omkring sig kan ju vem som helst. Men sen att lyckas - det är en annan sak. Kjell säger att som fiskeguide är han tvungen att ständigt ha koll på väder och vind för att veta var gäddorna är för stunden. Inte bara dagens väder - även de senaste dagarnas väder och vindriktningar måste finnas i minnet. Han har haft lyckan att lära känna ett mindre område som vattnen runt Seglinge under tio år. Då lär man sig se mönstren.

-Men har du några raka enkla tips till oss som vill bli bättre på det här? frågar jag.

Kjell funderar en stund.

-Skaffa en stabil tro på några få beten i stället för att byta runt. Några stora och några små vobbler typ Bomber och Zalt räcker. Fiska vid övergångar där vass byts till sten eller berg. Hård till mjuk botten, eller tvärt om. Fiska alltid på vindsidan. Platser med stor vattenomsättning är alltid bra och du hittar dem vid uddar, sund och friliggande grynnor. Själv fiskar jag  helst från båt. Gäddan vill ha land bakom ryggen. Och då kommer man rätt genom att driva av in mot land och spinna av från djupt till grunt. Försök alltid att fiska mot solen. Gäddor som hugger med solen i ögonen brukar sitta dåligt och lossna, eller missa draget helt. Gäddan är stationär och flyttar sig inte i onödan. Fina platser ska fiskas av noggrant. Händer inget kan man återkomma senare. Sen är det gamla vanliga att alltid ha skarpa krokar är och fräsch lina. Kapa en spölängd av linan inför varje fiskedag. För det är den biten som slits mest. Då slipper du linbrott när du äntligen fått på den stora. Ha alltid spöspetsen pekande mot draget. Hugget är då lättare att känna. Och gäddan lättare att kroka.

-Men allt det här är allmänt kända regler, säger Kjell och är liksom inte riktigt nöjd med det han delgivit.

Han vill komma åt något annat. Jag förstår vad han menar. Fiskekänslan, att veta vad man håller på med, komma under skinnet på vattnet. Men det är mer diffusa saker. Sånt som måste fiskas in. Bli ett med sitt fiske.

-Komma in i det, säger Kjell. Lunken med naturen.

-Men redskapen, säger jag för att komma in på mer enkla, greppbara praktiska ting.

- Ja, för att kroka en gädda behövs ett toppstyvt spö på en 8-9 fot. Själv använder jag multirulle till stora vobbler och haspel till de mindre. Och bägge spöna ligger tacklade och klara i båten för att snabbt kunna skifta. En gädda som bara följer efter en stor vobbler kan tveklöst ta en mindre om man är snabb. Men helst fiskar jag multirulle. Den ger bättre beteskontakt. Lättare att känna när gäddan är där och stöter och puttar. Linan är vanlig nylon på 0,35 mm. I och för sig krokas fisken bättre på stum lina. Men den stumma gör så att kroken sliter på fästet under drillen och fisken tappas.

Erik kommer tillbaka med en lös vev och vill ha sin multirulle. Han får en haspel.

-Du har inte tränat multi. Blir bara backslag.

-Vad är backslag?

-Det är när spolen snurrar fortare än vad draget flyger ut. Då växer linan på rullen och...

-Nu vet jag, säger Erik. Det är då du tar fram kniven och skär och svär.

Vi tar våra spön och åker ut igen. Vinden har lagt sig och havet är spegelblank. Jag blir lite deppig. Har aldrig gillat att fiska i bleke.

-Det är bra, säger Kjell. Nu skall vi pröva något kul. Jerkbait.

Ok, jag vet vad det är, men har aldrig prövat. Det är en sorts flytvobbler man rycker hem så de plaskar och lever om i ytan. Vi åker till en grundflad. Kjell förklarar hur fisket går till. Det gäller att full koll på vobblern. Kjell får den första. Vattnet exploderar när gäddan tar. Vi lyckas få ett flertal gäddor på metoden. Ingen är speciellt stor. Men det spelar ingen roll. Det är just de vilda huggen i ytan som är tjusningen.

Plötslig får jag en resning på rullen.

-Fem backslag har du fått, säger Erik.

-Aldrig, säger jag.

-Jag har räknat, säger Erik. Kniven har kommit fram på tre och vid ett bytte du snabbt rulle Och Kjell har fått fyra men han behövde aldrig ta fram kniven.

-Det är inga backslag bara lite problem i motvinden. Eller hur Kjell?

-Vi har bara fiskat i medvind. Gäddorna står ju på vindsidan.

-Får jag inte rullen, säger Erik, så ringer jag redaktören och talar om att du snott den.

-Okej, vi börjar träna i morgon.

Kjell drar igång snurran och vi åker genom Ålands östra skärgård i solnedgången. Dofterna ligger som skikt i luften. Det luktar först tång. Men inifrån land drar en svag dunst av grönska - och sen finns en frisk, genomskinlig doft från själva havet.

-Hjälp, skriker Erik.

Han har vält ut sina tama tångräkor igen. Vi får stanna och krypa runt på durken och leta. Kjell och jag ser på varandra och skrattar.

-Jag har sagt det förr. Att fiska är att hålla en dörr på glänt till pojkårens upptåg och äventyr.

                 

 

1 kommentar:

  1. Som vanligt en målande beskrivning av en fin fiskedag. Tack Mikael

    SvaraRadera