söndag 10 januari 2016

Laxfiskedagbok





Under 37 år har jag åkt till Norge för att fiska lax till en kostnad av cirka 15 000 kronor om året. Mestadels kortvatten. Där boendet stått för en stor kostnad. De har fina älvar som ibland ger bra med fångst. I snitt har jag nog fått fem laxar per resa, men då har jag varit där mellan två och fyra veckor. Det ger 185 norgelaxar. Ibland möter man fiskare som säger sig fått bortåt 3000 fluglaxar i Norge. Då är 185 förstås inte speciellt mycket, men troligtvis en sannare siffra. Kostnaden för dessa fiskar är 555000 kronor. Kan det vara sant? Jag slår om på miniräknaren,  jo över en halv miljon. Jag litar inte på siffror - har aldrig gjort. men efter att slagit om tre gånger får jag köpa siffrorna. 555000 delat med 185. Blir alltså 3 000 kronor styck. Under senare år har det skrivits otroligt mycket om laxälvarna i Västerbotten. Byskeälven, Lögdeälven, Öreälven  och några små till. I tidningar, på FB, bloggar, nätmagasin och forum. Laxfisket sägs drömskt bra. De lyriska beskrivningarna når oanade höjder. (Man får aldrig glömma att det är fabriks-eliten som skriver mest för att fejsa sig på typ Facebook). Och fisket är billigt i jämförelse med Norge. I Västerbotten kostar årsfiskekorten från 800 till 2500 kronor. För laxfiske i Norge får man lägga till en nolla, Kan även bli tre nollor om man vill fiska mer än en månad. Generellt kan jag nog påstå att svenskt laxfiske kostar en tiondel av norskt laxfiske. Men är det tio gånger bättre i Norge? Jag har kollat och räknat lite. Jo, tyvärr så är det mer än i snitt tio gånger så bra i Norge räknat över en så kort tid som 10 år. Visst är våra älvar på gång. Men det handlar om senaste tre åren - och det har räckt för att göra oss yra i mössan av fiskeglädje. Älvar som Gaula och Orkla ger 30 ton per år. Tar man en snittvikt på fem kilo blir det 6 000 laxar. Lögdeälven ger mellan 25 och kanske 200 laxar med mörkertal inräknat. Byske kan toppa i snitt ett kanonår med 400 till 600 laxar. Rekordåret 2015 gav 1322, laxar där en hel del var baklax. Om man också tar i beaktande att det i Lögdeälven säljs fiskekort för över 4 000 dygn per år och i Byske för över 13 000 dygn per år, är det lätt att begripa hur svårt det är att ta lax här. På frågan om Västerbottenälvarna är ett alternativ har svaret tidigare varit ett klart nej. Men säsongerna 2013, 2014 och 2015 visade hur bra våra älvar kan vara. Samtidigt har Norge gett ett sämre fiske för vart år. Men glöm inte att det är laxfiske det handlar om. Allt kan svänga snabbt och det är absolut inte bara att åka och hämta svensklaxen.
Vad och än laxa-suset, tidningar, nätet och fabriks-laxfiskare med typ 8 veckors fiske säger: Det är ett jävla slit som vanligt. Det är laxfiske. Svaret finns i min fiskedagbok.


DAG 1: DEN 4 JUNI
Lögdeälven vid Högåker. Kastningen går otroligt dåligt. Det tar tid att bli kompis med grejerna efter vintern. Vadningen känns livsfarlig. Halt och bökigt. Älven går fint med lagom vatten som håller en temperatur på nio grader. Naturen står i en härlig skör grönska. Min fiskekamrat Kjell Andersson fiskar längre ner och jag ser att hans kastning inte heller går så bra. Årets första lax kommer närmare för varje kast. Men herregud vad illa jag kastar. Måste kapa till en bättre fluglina.


DAG 2: DEN 5 JUNI
Underhandskast-tekniken är inte finslipad. En oändlig räcka plattkast med ett och annat lassotrasselkast. Kjell får en elak harr som trasslar ihop hans lina när han försöker lossa den. Det är allt som händer denna dag. Ja, Kjell ramlar också i just då jag tar kort. Det var generöst. Laxhugget känns redan nu dag två mycket fjärran. Det är inte Kolahalvön direkt. Linan jag kapat till är helt värdelös. Måste kapa till en ny, tyngre. Tio timmars fiske. Inget hugg.

DAG 3: DEN 6 JUNI
Den nya linan är för tung. Riv och slit. Flugan trasslar sig i tafsen på ett sätt som är helt sanslöst. Bara att kapa tafsen och knyta nytt. Knäna gnäller och värker. Jag ger upp för i dag. Ska hem och kapa fluglinan. Börjar med att ta bort en halvmeter. Få ner linvikten från 31 gram till 27 gram. Fungerar inte det ska jag kapa ner hela fluglinan i tio centimeters bitar och tillverka ett mjukt plockepinn spel. För det kan ju inte vara något fel på min kastteknik. Det måste ju vara linan. Sju timmars fiske. Inget hugg.


DAG 4: DEN 7 JUNI
Ingenting. Finns det lax? Är de kvar i havet? Är alla fångade av laxfällorna längst kusten? Är de utrotade? Är detta bara galenskap? Vissa år rapporteras det alltså 25 laxar på 4 000 försålda dygnskort. Varför ska då jag få en lax? Jo, för att jag är skickligare än alla 3 975 fiskare som inte fick någon. Om nu någon lyckas ta fler laxar under säsongen så stämmer inte siffran, men ungefär. Laxfiskesiffror är alltid mycket ungefära. Som den gången jag hörde en känd laxflugfiskare säga till ungdomarna runt honom då han satt där och band en fluga på fiskemässan. Ungdomarna undrade om fluga var bra? Svaret blev: - Den här pojkar, sa kändisen. Den här tog jag 300 blanklaxar på under förra säsongen. I och för sig så fiskar den här kändisen inte kortvatten. Långt ifrån - men jag tror ändå siffran var ungefär.
Kjelle och jag sliter på. En lax skulle räcka. Kjelle kastar illa, han har fastnat i plattkastarträsket. Han måste upp mer med spöt. Linan flyger inte. Men han fick en lax här förra året. Då jag gick tom. Varför då? Sådant är orättvist. Han bara tog en framför näsan på mig. Min vän Konsulenten gjorde likadant. Han bara gick ner och direkt högg en lax på 8,2 kilo. Och så Rolle, hans vägde också 8,2, men den tog han på spinn, så jag räknar inte den. Tur, skicklighet – vad handlar det här om egentligen? Jag vill ha hugg. Jag vill ha en lax nu. Åtta tomma timmar. Om jag inte varit så elak och ärlig under min karriär i fiskebranschen skulle jag kanske också fått fiska samma vatten som mässkändisen med 300 laxar per säsong. Tänk om man hållit käften och fjollat runt i stället. Då hade jag........

DAG 5: DEN 8 JUNI
Kastandet fungerar så bra att jag är fylld av lycka. Jag är underhandskungen. Hugg eller inte hugg spelar ingen roll. Det räcker så gott med att linan flyger så långt och fint med minimal kraft från mig. Det är så en envis och tålig laxfiskare måste fungera. Att det räcker med vackra kast. Att det flyter på utan att göra ont. Ett steg, ett kast. En behaglig meditativ lunk. Linan flyger och tiden flyger. För Kjelle fungerar det också bra. Han håller på att ta sig ur plattkastarträsket.
Ett rykte sprids upp över älven. I Klöse har det fångats en lax på tretton kilo. Kjelle och jag åker ner dit. Alla har åkt dit. Det är trångt och folk överallt. Så fungerar vi laxfiskare. Det är konstigt. Chansen att nästa lax tas i Klöse är nära nog noll. Helt riktigt. Nästa rapport kommer från Torböle. En elvakilos. Alla åker dit, men inte jag och Kjelle. Vi letar oss till lite mer udda platser, där vi får finslipa vår kastteknik ifred. Tio timmar utan hugg. Men en fantastisk laxfiskedag ändå.

DAG 6: DEN 9 JUNI
I dag vadade jag rakt ut i älven med vadarbyxorna nere. Glömde liksom ta på hängslena. Byxorna vattenfylldes och det blev mycket kallt. Kjelle undrade varför? Kjelle ska inte undra så jävla mycket. Jag åkte hem och sitter och dricker kaffe nu. Tänker inte fiska något mer i dag.


DAG 7: DEN 10 JUNI
Sol och fusionshett. Mördarbromsar och blinningar och … Hugg. Lax. Jag har en. Den stod precis bakom den vita stenen som så många gånger förr. Herregud. Jag har en. Ett tungt sug. Våldsamma slag i spöet. Den går över till andra sidan. Jag blir feg och rädd. Står på ett konstigt ställe med branta krångliga stränder. Jag står där med spöet. Skraj och förskräckt. Det maler i huvudet. Jag har en. Jag har en. Jag har en. Hjärnan slirar iväg och jag blir fruktansvärt förvirrad. Plötsligt hoppas jag att den är liten. Fyra, fem kilo, så jag får det lätt att ta årets första. Det är så viktigt att jag inte vågar göra något. Förlamad, förtrollad. Jag vet att jag inte kan stå kvar där jag står. Jag vet att laxen ställt sig i en grop och jag måste jobba honom därifrån, jobba honom trött. Men jag bara står där med krampaktigt grepp om spöet utan att våga ge press. Jag har en. Jag har en. Jag har en. Efter tio minuter kommer jag till sans och börjar drilla fisken. Pressar så den sticker ur hålan. Den är stor. Tio plus. Helt säkert. Så nära nu. Kör den slut och du är hemma. Kör den slut och du har fixat det här. Linan är spänd över älven. Rullen susar. Men så känner jag hur kroken släpper. Jag känner det genom linan, genom spöet och ut i händerna. Genom ryggen och upp i hjärnan. Linan seglar slak över älven. Jag lägger mig på stranden med armarna ut likt ett kors och ser upp i himlen. Besvikelsen sköljer över mig, dränks i slam av självömkan. Att det ska hända mig.


DAG 8: DEN 11 JUNI
Jag närmar mig den vita stenen. Strömmen är hård. Det smäller till i linan. Skit. Det smäller till igen. Vad är det som händer. Två laxhugg på samma kast. Och den fastnar inte. Om nu flugan hakat upp sig och går baklänges kommer jag att bryta spöet, släppa det, gå till bilen och åka hem till Stockholm i vadarna. Jag kommer psykiskt inte att klara av om flugan trasslat sig baklänges. Men allt är som det ska. Vassa krokar, inget krångel. Nytt kast. Flugan sveper bakom vita stenen. En liten darrning, som små knackningar i spöet, för att sekunden efter tynga i så otroligt skönt. Han sitter och nu är jag inte det minsta förvirrad. Jag får honom att gå nerströms och det är precis vad jag vill. Älven blir bredare där och det finns en liten vik där jag kan landa den. Men missar jag viken blir det besvärligt med en hård nacke och rykande fors. Det är stock och sten och besvärligt. Men fisken är en sådan jag önskat. En på bara omkring fem kilo. En fisk att slå hål på nollan med. Ingen våldsam nervknäckande kamp. Den kan jag ta sedan. Först knäcka nolla. Fisken biter sig fast i hårdströmmen. Jag ser in i viken. Det är en perfekt landningsplats. Och snart har jag strandat den. Laxen är något större än vad jag trodde. 6–7kilo. Äntligen kan jag slappna av. Det är många veckor till av laxfiske. Och de här blanka svensklaxarna är för mig värda tio norska laxar. Just för att det inte är lätt. Har man kommit till Västerbotten för att drilla lax har man kommit fel. Men vill man fiska i en oerhört vacker natur har man kommit rätt. I stort så liknar fisket det som bedrivs i Norge. Med en I-lina eller en flyt/sjunk 3 klarar man sig långt. Det som mest skiljer sig från Norge är att poolerna inte har några stora grusör. Nej, det här är mer att fiska i själva skogen. Bökiga pooler, älvarna är som förvuxna skogsbäckar. Sedan är vattnet svårt hummusfärgat. Och det ser ut att vara flera meter djupt överallt, vilket gör vadningen spännande.
Kjelle kommer och gratulerar mig med äkta fiskevänskänsla. Den är sällsynt i laxfiskesammanhang. Men sån är Kjelle. Och jag är lycklig.