söndag 20 mars 2016

Gäst hos verkligheten - nej, jag bara skojade. En dag på sportfiskemässan 2016

  
 

Som vanligt så kunde man köpa på sig. Hela byxorna fulla. Köpa ner sig. Köpa upp sig. Köpa sig fullkomligt lycklig - en lite stund. Men framför allt som sagt köpa på sig.
 
 

Lubbe Fiskekonservator visade upp några fantastiska fiskar.



Lubbe själv. Vi hade ett allvarligt prat om han kunde konservera min blanka 17 kg hanne som jag ska ta i Västerbotten. Men tyvärr han hade fullt i boken så det räcker i många år. Jag får äta upp den i stället. Sätta tillbaka? Eeeaaahhh - inte just den. Jag måste åka hem om morgonen och visa frun vad jag fångat. Men sen har jag nog fiskat klart för ett tag. Blir nog att skruva med bilen. Jag har ett grymt, grovt avgassystem från turbon och hela vägen bak med racerkat som ska på.



Hos Guideline kändes det lite surt. Har jag sagt eller gjort något? Aaaah, nu förstår jag. Jag tror jag skrev om vissa produkter som bara föll sönder. Känsligt, känsligt. Men är det mitt fel som kund? Kanske är det så i dag då redskapsfabrikörerna har makten. Men jag vågade gå in i montern och känna på vissa prylar. De föll inte sönder.



Hos Loop var man mycket gladare. Gladast av alla tror jag.


 
Så här ser loopmannen ut i dag 2016
 
 
Min mentor och redaktör alla dagar i veckan. Johnny Albertsson. Han ringde en dag 1990 och frågade om jag ville skriva för Jaktmarker & fiskevatten, och det ville jag, sen fortsatte vi med Fiske för Alla, när han tog över den. Det blev också en hel del jobb i Allt om Flugfiske - en tidning han startade. Kul hade vi. Men ibland kunde man bli helt galen på honom - säga dumheter till honom och slänga på luren. Han ringade upp en stund senare som inget hänt. Det handlade alltid om att göra en bra tidning. Sen att vi medarbetare var galna och lite skeva i huvudet struntade han i.


 
Jag själv med den ansvarig utgivare till Flugfiske i Norden, William Moberg-Faulds. En tidning jag hade flera berättelser i under 80-talet. Jag hoppas få tid och skrivlust att göra något där igen.



Tidningen har enligt mig blivit mycket snyggare senaste åren. Från sotpanne-näver-ryggsäck till en fullt modern flugfisketidning. Men som enligt mig skulle ha mer laxfiskeberättelser



Så här ser redaktionen på Flugfiske i  Norden ut, Lasse Hallberg.


 
Kastmästaren Mattias Drugge snyggar till sig inför fotografering
 

Så här ser han ut. Legenden Matias Drugge som nu åter jobbar åt Hardy. Men jag tycker skägg och mustaschen ser brandfarligt ut. Han har lärt tusentals kasta på rätt sätt. Han hade kurs med mig och försökte rätta till min hemsnickrade variant. Vi var vid min stuga i Västerbotten. Men det var lönlöst, jag blev helt förvirrad. Det tog en vecka innan jag hittade tillbaka till mitt märkliga kast och kunde börja fiska igen. Men vilka pratnätter vi hade om laxfiske. Mystiska samtal som faktiskt finns inspelade. Jag skulle intervjua honom för ett reportage. Men det slutade som vanligt att jag pratade mest själv.



Markus Hoffman satt på flugbindartorget och band fantastiska flugor. Själv tycker jag det är det tråkigaste som finns. Troligen brist på tålamod.



Stefan Larsson är guide och fiskeansvarig på Fiskecentret i Älvdalen. Han är mycket duktig flugfiskare som har Österdalälven, med biflöden,  som hemmavatten. Han har gjort mycket arbete för öringen och även harren i området. Ett arbete som har krävt tålamod. Men nu börjar det ge resultat.  Fisket kring Älvdalen är mångfalt bättre nu än för 10 år sedan. Mycket tack vare Stefan. Jag började själv mitt flugfiske i Österdalälven på 70-talet. Cyklade från Mora. Då var det riktigt bra - så det gör mig glad att det börjar bli bättre igen.

 

 
Fjällorna hade ett pussel jag inte förstod mig på. Skulle det bli en fisk?



Ingen mässa utan dödskallar. Okej. Vi måste ju få känna oss farliga någon gång. Och så kanske fiske inte anses lika töntigt med dödskallar.


Jag är inte mycket för träspön. Finns i dag bättre material. Men spöhyvling luktar gott. Speciellt när man värmer bambun.
 


Tony Karpenstam gör comeback. Spön, rullar linor under namnet Karpens. Spännande. Han startade Loop en gång i tiden tillsammans med Christer Sjöberg

 
Halibut-kungen som nu är redaktör för nätfisketidningen Magasin mitt fiske. Ser ut som han fått syn på något spännande. Eller så är han bara på väg in i mäss-koma efter tre dagar.


Henrik Båge och Magnus Hammaström pratar om........?




Carl Fältsjö - Danielssons ansikte utåt. Alltid lika glad. Jag tog några bilder, sen bad jag honom försöka se glad ut. Men de blev inte så bra. Så vi tog denna mera naturella bilden. Rättvisast så.



Trumman - vad kan man mer säga. Han är sig själv alltid. Och jag påstår att han är en av landets bästa gäddfiskare. Fast egentligen ska jag inte uttala mig. Jag kan lika mycket om gäddfiske som jag kan om kvantteorin. Men HI-LO är bra och Utö-lys.



Ska jag vara helt ärlig så kändes sportfiskemässan precis så här i min kropp. Och även i hjärnan.



Svartzonker och Martin Falklind berättar roliga historier. Jag missade Gädd-dansen. Kanske det var tur det. Jag har inte riktigt nerver för såna påhitt.


Ulf Börjesson och jag pratade öringsfiske . Han berättade och visade bilder på fiska de får i våra sydliga små åar. Vi pratar diken i Norrbottenstermer. Otroligt att det finns såna fiskar i dessa små vatten. Jag var själv öring-trollbunden på 80-talet i Dalarna. Då var jag helt öringknäpp och fick lov att skriva en bok om det



Fiskejournalens och AoF,s monter så säger jag inget mer om det.


Magnus Hammarström hade lånat ut sig till Danielssons monter. Carl Fältsjö behövde helt klart ett leende bredvid sig. Annars säljer Magnus Echo-glasfiber spön. Mig har han hjälpt med flera reportagefiske, som alltid lyckats. Vi träffades första gången vid Torneälven då han praktiserade hos Frekko 1996. 10 år sen - va, känns som nyss.


Bästa gädd-draget. HI-LO, sen kan alla jerkar och gummibeten och dildosliknande skapelser slänga sig i väggen.



Vi töntiga fiskare behöver kanske dödskallar, men jag tyckte de var färre i år. Mina ungar brukade alltid ha med Jolly Roger - flagan i båten då de var små. De är 20 år sen. Vi var först.



Jan O och Joel gjorde World Wide Web teve. Det var så stimmigt i lokalen att jag inte hörde vad de sa. Säkert pratade de om årets Nobel pristagare i litteratur. Undra vad Joel har i glaset. Ser grönt ut. Absint?




World Wide Web teve. Ska kolla på nätet vad de pratar om. Kan vara fiske.




Den här fina boken om alla fiskar som finns i Stockholms skärgård fick jag av författaren själv. Våran egen Fiskerikonsulent här i Stockholm. Henrik C Andersson. Bäst är avsnittet om benlöjan. Skaffar ni boken förstår ni varför. Boken går att beställa från: lantbruk.stockholm@lansstyrelsen.se

Så var mässan slut och jag förstår inte riktigt vad som hände. Faktiskt tog det mig en halvtimme att hitta bilen. Hade inte kollat siffror och bokstäver vart jag parkerat. Men tack vare fjärkontrollen fick jag den att blinka långt där borta i parkeringshuset. Det kändes skönt. Vilken kompis.