måndag 23 januari 2017

Liksom varför


Jag är kanske lite busig och kaxig. Men det är ett privilegium. Jag är ingen tjänsteman. Jag representerar bara mig själv och kanske vad många andra sportfiskare tycker. Jag har inga chefer eller statliga och kommunala uppdragsgivare att ta hänsyn till. Inga sponsorer heller. Men helt sant är inte detta – Jag visar respekt för tidningarna och redaktörerna jag jobbar med. (Fast man kan få krupp på dem ibland då de sitter bakom skrivbordet och bläddrar i ett amerikanskt magasin och drömmer fram jobb de vill man ska göra. Men åk ut en vindstilla, regnig, grå, mörk novemberdag på Värtan och försök komma hem med något).  Men ingen fara - redaktörerna har alltid låtit mig göra som jag vill, nästan – bara det blir bra. Hur konstigt jobbet än är.
Men min frihet:
Det här ger ett problem då jag hamnar i diskussion med tjänstemän och de som representerar annat och andra än sig själva. Förbund/sponsorer/kommuner. Därför kan jag framstå som … ja. Krånglig, stödig och så. En frihet på gott och ont. Ibland händer att jag får ur mig en harang som inte är helt underbyggd – utan mer handlar om känslor och tyckande och trohet.  Allt för att vissa en annan sida av ett problem. Jag gillar att vrida på saker, skruva runt och se hur det ser ut från andra hållet.  Även på mina egna förutfattade meningar.
Nu ska jag de närmaste veckorna ägna mig åt att skriva några jobb åt Sture Markström, redaktör på Jaktmarker och Fiskevatten. Är just klar med en sak till Benny Lindgren på Svenskt Fiske och en skaplig artikel till Fredrik Sjärnkvist  på Fiske  Feber – om de nu inte ger mig backjobb på att jag kan bättre. Eller att bilderna är kass . Första fiskeartikeln fick jag i tryck 1982 och det är fortfarande lika kul. Men visst känn det att man släpar efter de unga som ligger i spetsen på metoder och nya redskap och beten med konstiga namn. Nu har jag skaffat lite nya kamera grejor och de ger arbetslust. Men jag märker att jag nu efter 30 år av fiskeskrivande allt mer börjar berätta historier typ ”det var en gång". Men det kanske blir min roll framöver. Historier om vad fisket är och betyder. Som jag sagt förut. Det här har jag inte valt själv. Fisket valde mig.
 Liksom varför?
Jag drog som sexåring till brunsviken kl 3 om morgonen och låg på vita bryggan och metade braxen och mört. Inte fan tänkte jag på varför. I dag lägger jag min fluga i Lögdeälvens strömmar och tänker ingenting. Bara frihet. Bara nåd. Bara finnas.

I Helgen var jag och prövade nya fotoprylar vid Åva ån, och fick faktiskt se strömstaren. Men den såg också mig och drog.














1 kommentar:

  1. Nya kameran och mannen bakom funkar som vanligt kanon. Toppen Mikael

    SvaraRadera