torsdag 25 maj 2017

Hej - Still Alive









Under vårvintern startade sjukvården på södersjukhuset om mitt hjärta 4 gånger. 50/50 hade jag och var svårt drogad under lång tid och lät Thompson gå varm på nätet. Jag var/är sjuk på flera sätt. Nu är drogerna av värsta sort borta. Operera gick inte på grund av min gamla muskelsjukdom. Livsfarligt.

Det var hårt.


Jag blev räddad av sjukvården och kan kritisera branschen och fiske- löjlighets-fenomenet ett tag till. Någon måste vara kritisk. Sen att jag under drogperioden var jävlig mot vissa – ja. Jag var drogad. Jag har bett alla om ursäkt. De flesta – nästa alla har fattat. Men vissa har inte varit män nog att ta ursäkten. Nästa gång kan de vara de själva som drabbas. Det verkar de flesta inte att förstå. Men någon måste kritisera och gyckla med vår lilla värld och bransch. Men att gå vild med Thompsonen som jag gjorde är en mardröm. Att inte ha kontrollen.


Nu har jag rånat banken i Sundsvall och dragit vidare uppöver till den mest avfolkade hålan i Sverige. Är i en by vid laxälven. Här bland ödegårdar där postlådorna trillat omkull för länge sedan känner jag mig trygg. Slipper folk, slipper att det händer något om jag inte gör det själv. Typ trillar av stolen. Ska fiska lite lax, men det känns lite tungt då jag vet att mina bästa ställen kommer att förstöras under restaureringen till förmån för musslor och Utter.


Men jag gömmer mig här och kommer nog ner till älven om några dagar. Jag gick ur Facebook på grund av att det är som att hamna i Dantes helvetesringar. Nu ska jag bara skriva lite på bloggen och framför allt till tidningarna. Jag jobbar nu för Fiskefeber, Svenskt Fiske, FiN och Jaktmarker och fiskevatten. Drömmen vore att vara redaktör och få vara på omslaget i varje nummer – som en psykos jag hade under vår/vintern. Omslag efter omslag. Jag skrev en massa saker på nätet som var helvetes galet. Och brev till folk, och ringde. Samt sms:ade – det var psykos nivå. Men i sak tycker jag att jag hade rätt i mycket, men språkligt rent skräckfullt äckligt tokigt.


Å, jag längtar perverst efter att få vara på omslaget av en fisketidning. Det måste vara höjden av lycka. Nu sist jag var i en pressbyrå och kollade senaste numren av fisketidningar maj 2017 trodde jag att psykosen inte släppt. Jag tog det personligen. Redaktören! Hållandes en stor Argentinaöring mellan typ Min Häst och Tuttnytt. Kanske det var osant och psykos. Eller bara en pervers händelse. Ja, ni får åka till pressbyrån själva och kolla.


Jag börjar bli lite bättre. Jag kan gå ut på trappen och höra älven. Men än har jag inte lyckas ta mig ner. Det är en ångest av tjockt gladpack som ligger mellan mig och älven. Varför i helvete heter det gladpack. Man kan ju bli galen när man står med en fisk och kladdiga fingrar. Surpack, borde det heta.


Jag lever 50/50. Men min bästa vän kan inte komma upp. Han har fått en hjärntumör och får inte köra bil och har svårt att minnas saker.


Åååhhh – att få vara på omslaget till en fisketidning för 100 gången.



Trevliga hälsningar
Mikael Engström



PS)

Nu kommer jag att flytta in i Lidmans lavludna och gistna kvarn i Svartån som stor på stolpar i ån. Under golvet stod stora öringar mot sandbotten. Där golvplankor fattades kunde man pilla ner en Royal Coachman. Kvarnhjulet hängde på sniskan och både lommen och tranorna hördes. Där har jag flyttat in mitt skrivbord. Synd att man inte kan dela detta på FB - men någon kanske törs.