lördag 21 oktober 2017

Den obefintliga svampbloggen

Så här såg natten ut. Båten uppe och inget vill bli klart. Allt är tungt och tar emot. 21 oktober. En sån här blogg eller FB inlägg trodde jag inte att jag skulle göra. Den töntigaste av alla. SVAMP-BLOGG-FB
- Kolla vad vi hittat i skogen, hela jävla bordet fullt och vardagsrummet och ungarnas rum och toaletten. Svamp, svamp, svamp. Jävla svampar. Svampar i håret och i näsan och gud vet vad
Vilken idiot med synen i behåll skulle inte hitta svamp - och sen ska de rensas.

Coola ner nu. Du är inte i balans. Inget är i balans. Visst har jag det bra.  Men det går nog skakigt för tidningarna jag jobbar för. Glädjen från 90-talet är borta. Alla är stressade och pressade. Saker missuppfattas i farten och blir till något stort skit som det inte är. Ingen har tid att prata i telefon och spåna fram bra reportageidéer. Det är ju så mina bästa reportage kommit till. Man har pratat en halvtimme med redaktören och plötsligt så har vi kommit fram till något genialt. Nej. Nu ska det vara billigt och gå fort och det riskerar att märkas på kvalitén - att det inte blir så bra det kunde bli. Hur många fisketidningar finns kvar nästa år vid denna tid? Ångest. Fler frilansare om mindre utrymme. Och jag märker att detta sliter på min hjärna. Vad är glädjen? Folk missuppfattar mig hela tiden just nu. Vad fan jag är säger snubblar jag till och det blir snurrdumt. Och slår tillbaka. Konflikter. Just för att det går för fort. Rädslan att bli av med arvode och jobb. Jag har i mitt liv så gott som heltids jobbat på fisketidningar, och nu fått tagga ner. Skriva på annat - böcker. Visst jag har haft det bra, bäst säger vissa. Fint arvode - men det har jag slitit för. Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla våra fisketidningar vi har i dag får finnas kvar under överskådlig tid.

Tillbaka till svamparna. Det där var oktobers grundläge. Så här såg morgonen ut. Undra vad det är för sorts klimat. Just såna här dagar har Gud gjort något sorts nollklimat.
Bettan är jämn och stabil. Mot svampskogen.


- Jag har ont i knäna. Försöker jag
- Ja då ska du ut och gå i skogen. Du har ont för du är tjock och rör dig för lite. Hon tvingar i mig några matskedar olivolja som smörjer lederna och sen i stövlarna. Själv skulle jag vilja ha någon form av knark.
Skogen är tom och tyst. När jag gör författarbesök i Bergsjö i Göteborg tror de att det vimlat av farliga djur. Nej. Det är helt tom.
Bettan hittar svampar direkt. Jag hittar ett trä. De hinner inte bli så stora och gamla i dag. De står i raka rader, Gallrade för att det sen ska bli lätt och avverka och se lika ut. Åker man upp till skogen i Norra Dalarna vid Storån så är man i skogen. Det här är en åker.


Här har man glömt att asfaltera.

Jag följer vägen, lätt att gå och det står gott  om svamp vid vägkanten. Det är såna här vägar som leder till häxan i Hans och Greta. Jag lämnar vägen och ska till ett bra ställe. Lite lurigt att hitta. Bettan och jag kör med riktiga kompasser med nål. Alltså jag orkar inte appar och fanskap. En kompass är en kompass. 1000 årig grej. Den jag använder har jag snott i skolan. Mitt lokalsinne har jag ärvt av pappa. Hålla på och fjolla med en telefon, och GPS. Nej en riktig svampplockare går efter myror och lava och björnbajs. Samt känsla. Det där kan vara jobbigt då vi är i en stor skog i Dalarna och Bettan och jag tycker helt olika åt vilket håll vägen och bilen ligger...och så har hon rätt. Hårt för min skogsmannakänsla. Sur och tvär.


Stenar finns i skogen – är stenen skogen eller är det en sten? Är det träden som är skogen? Ett kalhygge skulle man ju inte kalla skog – fast stenarna ligger där. Jag blir förvirrad en stund. Är en Älg skog? Eller troll? Eller Hans och Greta?....Nej nu bar det iväg. Svamp var det. Är svamp skog?



Ja, jag hittade en, och fler och fler och fler. Kul. Inte laxfiske direkt. Men bra för knät. Det fungerar bra. Även i sugande myr.


Gammal stubbe, är det skog?

Mer natur.

Ännu mer natur


Svampplockare. Svampsonker på dialekt då de här säger bär-sonker om de som plockar bär. Då är jag även en laxsonker.

Jag har plockat klart. Skyller på knät men känner ingenting.


Knäpper lite kort i stället



Gammal eldstubbe. Kan ha varit med om flera skogsbränder under flera hundra år. Innan skogarna blev trädåkrar.

Sen ska det rensas men jag vägrar. Jag har ju köpt nya bilsport och sen är inte mina svampar skräpiga.



Och livet känns betydligt bättre.
Ja, ja - denna kommande vinter ska väl kunna plockas som de andra 56 stycken.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar