tisdag 10 oktober 2017

Till 5 års minne av vännen Jimmy Bergren (typiskt hade jag stavat minne med ett n och litet B han var Big B) ge mig en ny en ny SALO)



Till minne av min fiskevän Jimmy Berggren som dog ung. Bilderna är från absolut sista fisketuren. Jag förstod det då jag tittade i sökaren. En dag ska vi dö, alla andra inte. Du är svårt saknad.
Det sista fiskedagen kommer helt säkert.
Och det är faktiskt det enda som är helt säkert.
Bilderna och filmen är från din sista laxsomar 2011 i Lögde - och vi hade så jävla kul. Jag sägen väl en del minder rumsrena ord i filmen i dagens "rädda-alla -laxar" tider med påvar som släpps ur babylonisk fångenskap och nu gör sig ett namn. Själv har jag fått höra vara en liten obetydlig figur i detta jesus-uppdrag. Eller överhuvud taget obetydlig. Skit samma. Men minnet är gott. Det stora laxarbetet gjordes på 80-90 talet vilket ingen förstår. Hjältarna är anonyma. Rädda hit och rädda dit, jag vill fiska. Jag vill känna tyngden av en 12,6kg på ryggen och visa frun och den krympande skaran laxvänner. Eller hur Jimmy? Din får väga 12,4kg.
Ja, Jimmy. Du blev bättre för varje dag 2011 - trodde stundom att vi skulle få fler somrar. Du kämpade fast tiden var utmätt. Vi visste det men pratade inte om det. Vi tappade stora laxar och fick skapliga. Inget blev sig likt efter du dött. I dag är det 3-6 gånger mer lax i älven och 10 gånger så många fler laxfiskare. Men vi håller ditt datum heligt då du sjösattes i älven den 18 juni 2012. Jag brukar alltid få lax då. En till dig och en till mig. Ja den ena har Molgan så klart tagit. Och ring polisen, som jag brukar säga. De har öppet mellan 13.00 och 15.00 varje måndag i Nordmaling. Och som dubbel fiskerättsägare kan vi ta ut svängarna - eller hur Jimmy. Jag lägger här ut minnesbilder från sista sommaren och sista dagen och sista laxen - och längst ner finns länk till en film. Lite rå. Inte fiskar vi fult med sjung 4/6/8 plus blyspets i meterdjupt vatten med plattbotten.
Filmen vi gjorde den sommaren är inte så vacker, poetisk och gullig med solnedgångar och kast i ultrarapid och kaffemys. Samt åkningar. Den som var närmast kameran tog den. Vi fiskar. Jag har klippt bort sten-slagen i huvudet på fiskarma så ingen ska börja gråta. Jag lyckades inte få med bild till länken till filmen på YouTube. Ja, ja. Sonen får kolla. Men länken fungerar. Många har sett filmen förut men inte detta slutet. Jimmys slutord. Din kurs ut Färströms bok Fluga på slutet är allt som behövs sägas och läras ut. Resten är bara påhitt i en värd styrd av en märklig marknad. Vi får inte glömma att vi bara fiskar. . Hur svårt kan det vara. Vi hade två ordspråk. ”Håller man sig bara vid liv kommer nästa laxhugg” samt ”finns det lax så tar vi dom”.
 
 

Men det var just det där att hålla sig vid liv. Vi var som Kära – jag kan inte säga mer är så - kärlek. Vi satt bakom mitt hus och drack iskallt vitt vin med laxar på väggen och räknade tåg. Ängeln satt där på en låda och dinglade med benen. Jag var själv sjuk och vinet hjälpte - en stund på jorden. Jag skulle ge överjordiska saker för att uppleva det igen. Vem har hittat på att vi ska komma hit och sen slitas här ifrån. Någon med märklig humor och som skojar med oss. Och så står någon i en predikstol varje söndag och yrar om outgrundliga vägar. Någon eller nått skulle ha 12 hagel i pungen.
Fem år har gått, jag vad är fem år? Bilderna är från Fällfors i juli. Det kom en vattenstöt och laxen visade sig. Vi fick ingen. Laxen som hänger på vågen hemma hos mig var din sista. Du tog den på dit absoluta favoritställe utanför stocken. Året efter då du knappt hade en månad kvar kom du med fiskekortet du skrivit ut till mig i egenskap av fiskepolis. Du hade rullator och jag fick en chock, kanske min livs överfall av total förvirring. Vi tittade mot björken med vågen. En ängel drog förbi. Samt något mörk strax bakom. Du var mager och såg helt spöklik ut - jo jag måste säga det. Du visse mycket väl att det var totalt slut. Du hade under lång tid försökt spy upp blod ur lungorna. Det går ej. Du skulle ha lagts in på sjukhus för länge sedan. Det fanns någon konflikt om vårdnad inom släkten. Kanske rykten och förtal. Men jag sa till hans fru att nu jävlar ska han in. Han hade slocknat. Han var borta. Jag blev som sagt förvirrad och visste inte hur jag skulle bete sig. Vad säger man till ett spöke. Till någon på andra sida strecket i sanden. Det blir bara fel och ruskigt otäckt. Jag fick mitt gröna årsfiskekort och han hängde sin fiskekatt på min vägg. Där skulle den hänga och jag törs inte röra den. Det var i stort det sista han gjorde.

Men sommaren innan kunde vi låssas och köra på. Visst hade den den där svarta runt oss som vi sen såg tydligare bakom ängeln vid sista mötet.
 
Uffe tappade fisk och fick ständiga problem. Blev av med linor på fisk som var rått krokade. De såg vi i de första hoppen innan det bar utför Vietnam– djungelresan som är livsfarlig. Själv läser jag och hoppas storlaxen hoppar sig trött och gömmer sig i en håla. Sen kan vi börja lira. Och grejorna höll. Det är fiske. Man är livrädd. 100 kg harrar på rad skulle inte kunna mäta sig med det här.
 

Fem år säger de att sorgen ska släppa lite. Jag tycker inte det. Det är tomt och spöklikt vid älven. Det är hänt att jag sett dig någon natt i din omistliga hatt. Antingen på bron eller skymta bland träden. Kanske en siluett i nattens silverljus från älven. Jo, du är där men jag får inte fatt på dig. Nu blir det lika mer Kent. Jag ska skriva om honom, men det är så nära än.


Men det var ju det där att hålla sig vid liv. Kent dog nu i höst. Fan snart är det bara jag och Molgan kvar. Jag känner tårarna, men kanalerna är torra. Det här varit för mycket nu. Men du vet var jag alltid brukar säga. Kommer vi dit vi människor trött i tusentals år – så kommer jag tungt beväpnad.

Men sommaren innan kunde vi låsas och köra på. Visst hade det den där svarta runt som drog bakom ängeln..
https://www.youtube.com/watch?v=VUSoFiU4xxM&feature=youtu.be 


2 kommentarer: