Det är den 7 september 2009. Magnus Hammarström och jag fiskar i Mörrumsån. Jag har aldrig varit där förut. Mina resor har liksom alltid gått norr ut. Jag trivs bäst i grinig, murrig barrskog. Men nu ska jag göra Mörrumsån. Jag är orolig för att här ska vimla av sprättiga - ja... fisketyper. Även för Stockholmare finns det "sörlänningar". Jag kan ibland få lite dåliga reportagenerver. Och som alltid är tiden kort.
Ska
sanningen fram så är det Magnus som guidar, fiskar och kämpar för att vi ska få
den där öringen. Själv hänger jag på i flygande fläng med kameror, penna, block
och min Zoom H4 inspelnings-device. Jag jobbar alltid med både anteckningar och
intervju/minnes-inspelning. Hängslen, svångrem och skyddsväst. Två dagar har vi
på oss. Och vi kämpar och fiskar överallt. Jag blir helt snurrig och vet nästan
aldrig vart vi är. Ån visar upp sin finaste sida. Och Magnus är en av de
absolut bästa fiskare som jag reportagejobbat med. Han vet vad det handlar om.
Vi måste få den där fisken. Vi måste få bilderna. Magnus är också en av de bästa
tvåhandskastare jag mött. Skulle kanske vara dött lopp med Lars "Munken"
Munk. Men de har sinsemellan så otroligt olika stilar att en jämförelse inte
låter sig göras.
Under Mörrumsreportaget
minns jag hur Magnus står i Pool 17, strax ovanför stenbron. Septemberdagen är
ljum och några tjejer i tunna, ljusa sommarklänningar passerar uppe på bron. Magnus
får till ett fisbart 50 meterskast. Han vänder sig om mot mig och utbrister
rent, ärligt och direkt från hjärtat:
- Nu blev de imponerade.
Jag tror inte det.
Tjejerna visste nog inte ens vad vi höll på med. Töntiga fiskare. Men Magnus
menar vad han säger. Så inne är han i sin fiskevärld just denna ljumma
underbara septemberdag. Kanske den sista dagen för året då man kan skåda damer
i tunna, ljusa sommarklänningar. Senare om kvällen åker vi uppöver till den
plats där jag tar bilden med korna. Jag vet inte vart bilden är tagen. Men det
var en magisk plats. Vi hade nästan hela ån för oss själva. De få andra vi möter är trevliga och bjudsamma - mina fördomar kommer på skam.
Och som så många gånger förr
vann vi en reportageseger i sista stund. Sent om kvällen i kolmörker just innan
jag måste åka hem mot Stockholm får Magnus en stor öring i pool 19 - jag tror i
alla fall att det var där.
Jag fick mina bilder och min
story.
