Detta var nästa lika spännande som laxfiske då allt stämmer. Men först från början.
Omkring år 2000 köpte jag en tomt som satt ihop med min tomt, i byn Yvraden i Mora. Det var sista biten av en liten skop som hette Pikskogen. Det här är trakterna som jag växte upp på skol-loven med morfar och handlaren Atomragnar och yrkesfiskare och tillika originalet Perols-Erik. Troligen oäkta som Till konstnären Anders Zorn. Just i den här byn föddes Zorn som oäkting. Yvraden betyder på dialekt övre raden. Jag skev tre skapligt tjocka barnböcker om de här byn och morfar Kaspar och Atomragnar. Jag satt i min sunkiga lokal i Farsta och skrev. Fönstret vette helt nära linje 18 T-banan gröna linjen. Vattenskadad lokal med myror och jättespindlar. Efter krångliga turer där Carl Axel Fall och Svante Weyler spelade stor roll kom böckerna ut. Otroligt.
Och så en dag innan sista boken i serien var kvar var ungarna och jag i Gesundabacken. En post var det. Grynig, jobbig snö. Jag höll på att lära dem utförsåkning. Total-pennalism. Skrik och gråt. Nödstoppen gick varm. Jag kuta i slalompjäxor lång ut i skogen och bar ungarna ut i pisten. Ja även vid åkning fick jag kuta ut i skogen. Svetten rann. Och så ringde telefonen. Det var en kille som bröt på finlandssvenska.
- Jo, det är Mark Levengod.
- Vem sa jag? Och försökte dra en unge ur djupsnön utan för pisten.
- Jo det är Mark Levengod. Jag är programchef för SVT,s barnteve.
- Skojar du sa jag. Finns du?
- Nej, kan vi äta en lunch och prata om dina Atomragnarböcker. Jag har en idé.
Jag fylldes av en mycket märklig känsla. Som typ Neil Armstrongs första steg på månen. Vad fan är det som händer?
Och plötsligt kunde ungarna åka skidor
Det samtalet var nog en av de större överraskningarna i mitt liv förutom att jag fått träffa mina barn. Så blev det julkalender med Sven Volter, Per Oskarsson och hela eliten. Och böckerna är uppe i 6,e upplagan i Tyskland. Jösses. Jag är glad. Arbetet bland spindlarna och myrorna bredvid grönalinjen 18, var inte bortkastat.
Ja, tillbaka till vad jag skulle sagt. Skogstomten jag köpte hade 15 björkar i mammutstorlek och 40 meter höga lika gamla som morfar skulle vara i dag. Sen enorma granar. Och andra obestämbara lövträd. Och ÅNGEST. Och ÅNGEST. Och Ångest,
Men så hade jag tur att bli vän med fiskaren Magnus Uhr som har firman Urskog som bara tar ner träd på konstiga och helt omöjliga ställen i bebyggelse. En och en halv dag var allt nerlagt och kvistat. Otrolig spännande. Just när vi tog den otroliga 40 meters björken och hade en marginal på 20 meter att lägga det. Lite vind och lite sned stam. Men Magnus hade redskapen, kunskapen och så det där man inte kan bestämma och sätta namn på. Känsla är för klent ord. Det här var magi och märkligheter. Men hela arbetet. Att veta vilka man ska ta först och utnyttja de andra att styra och även spänna mot. Jag här mig mest undan om jag inte behövdes som vinschare. Magis satte ut pinnar med lite flaggplast på där toppen skulle landa. Jag hade kunnat kora kicken race och stått vid pinnen. Men då hade jag blåst bort i stället av atombombs-vinddraget. Det räckte att stå 15 meter ifrån får att håret skulle fladdra. Nu är det klart. Jagar skotare som kan få bort allt.
Det är fantastiskt. Tack Magnus.
Bilderna får berätta själv.
MAGNUS UHRSKOG AB TEL 072 5678586
MAGNUS UHRSKOG AB TEL 072 5678586
----
Måste bara tilläga en obetydlig men mycket mystisk på gränsen till pervers sak. Var in på macken¨: Redaktören på "den" fisketidningen var på omslaget igen. Kanske jag såg fel. En tvångssyn. En redaktör håller sig i bakgrunden och spelar med medarbetarna. Jösses. Dubbeljösses. Jag har inget med det att göra och ska skita i det. Men trippel-pucko är ett ord. Och fippel-hävdelsebehov som grundar sig i....Ten minutes out stay skarp. Roger in och ut. Men jösses igen.
