Att hitta harrhålan innan det är för sent

Men jag tänker allt mer på morfar. Sågarbetaren, rallaren, skogsarbetaren och flottaren. Allt med skogen att göra. Skogen som den stora motorn och maskineriet i landet. Och morfars stora harrar han fångade under den gamla rosiga järnvägsbron vid Ryssån Jag ska åka dit i sommar. Ska se om jag hitta hans röda kaffeburk att ha mask i. Och den flätade harrkorgen. Toppknutet bambu. Kan bli sommarens fiskeupplevelse. Det är bara han och mig mellan oss nu. Pappa är som stendöd länge. Det var inte snyggt. Och han stod aldrig mellan mig och döden Han försökte döda mig, jag van över det. Och så var han borta. Så borta man kan bli. Men morfar klarade döden- Har stått där mellan mig och … ja - vad står på tur. Jo, jag står på tur Och fler är vu. Vänner ovänner. Men jag har aldrig hatat någon. Visst, pissarg. Men hatat. Oförätterna är många. Hämndtankar har passerat. Men hatat – ordet är blankt i mitt huvud. Generationerna rusar som ett snälltåg. Nu måste jag snabba mig att hitta harrhålan. Jag tror bara små människor hatar. Man ska försöka förstå. Men om någon gjorde ditt barn något. Nej, ordet hat är blankt. Förtvivlan, bottenlös förtvivlan. Möjligen ordet hämnd. Det är privat. Det är mitt. Hat är något annat. Möjligen motsatsen till feghet. En man jag respekterat sa på ungefär en halvtimme 20-30 gånger hur mycket han hatade mig. Det fick mig att tänka på ordet. Men jag har nu gjort om det till harrhålan

----------------

Tiden går att mäta på många vis. Morfar jobbade på Siljanssågen för typ tre kronor om dagen. Och han hade samma cykel i 30 år eller mer. Hela livet hade han samma silversnusdosa. Hela livet köpte han sitt snus uppe hos Atomragnar - handlare i byn som la beslag på sågverksarbetarnas tre kronor. Morfars pioner blommade år efter år och de där tre kronorna bestod. De var lika mycket värda efter 10 år. För alla på sågen fick fortfarande tre kronor om dagen, och Atomragnar nöjde sig med att sno dem på tre kronor. Tiden stod i det närmsta still.

Hur klarade Morfar familjen på tre kronor. Jo, han hade ingen elräkning, ingen kostnad för fast och mobilt bredband. Ingen mobiltelefonräkning. Ingen bil med reparationer och service, bara någon cykelpunka då och då på väg mot sågen. Ingen tevekostnad i form av Boxer, Netflix, C more. Inga mediakostnader alls - bibeln var ju ärvd med outslitligt läderband. Ingen sophämtning eller kostnad för vatten och avlopp. De hade brunn och utedass. Inga lån på huset eller nyrenoverat kök. Ingen semesterkostnad. Inga liftkort till hela familjen på sportlovet eller resor till Maldiverna. Klädmodet var stabilt i årtionden. Pionerna blommade år efter år och tre kronor bestod.

Vad var det som hände sen?

Men jag tror harrhålan finns kvar.

2009 fick jag lite extra pengar att sätta sprätt på i firman. Jag tänkte förverkliga min dröm att göra fiskefilm. Och försöka göra det lite annorlunda - ungefär som jag berättar i text. Lämna mycket åt tittarna - inte mangla dem. Jag köpte grejor, och redan det var kul. En bra bit över 100.000 slutade notan på. Vi började filma och hade mycket roligt - men sen hände några tråkiga saker på rad och filmandet kom av sig. Häromdagen tog jag fram prylarna och konstaterade att de var omoderna. Föråldrad och klumpig teknik. Värsta mobiltelefonen i dag filmar bättre. De trådlösa sändarna är till och med olagliga för någon myndighet med makt över radiofrekvenser har sålt just de frekvenserna till media och mobilvärlden eller något sånt. Det som händer med tiden i dag vore som om morfar fick punka varje dag till sågen.

Både på väg dit och hem.