Torneälven Lovikka |
Nu när det (obs) svenska yrkesfisket ute på havet har fasats ut kommer den svenska konflikten att handla om fasta fisken vid kusten och älvmynningar. Det är i alla fall närmare älven. Vilket borde vara bättre på många vis. Framför finns det nu möjlighet att säkerhetsställa en laxuppgång som inte bara värnar beståndens överlevnad - utan även garanterar ett sportfiske med rimlig möjlighet att få drilla lax. Och kanske också behålla en och annan utan att känna sig som blodtörstig laxutrotare som ska hängas ut på nätet med brallorna nere.
Många andra östersjöländet kommer fortsätta fiska havslax efter egen fantasi.
Många andra östersjöländet kommer fortsätta fiska havslax efter egen fantasi.
Ja, ja - här är hur det såg ut inför säsong 2011.
-----------------------------------
Vad är en laxälv? En älv så klar – som det finns lax i. För
oss här hemma i Sverige är Kalix, Byske och Mörrum självklara laxälvar. Men vi
är grundlurade. Värderingen av den vilda Östersjölaxen är så förtvivlat bakvänd
att man bara kan häpna. År efter år hoppas vi på att något ska hända så mer lax
släpps upp i älvarna. Men det verkar finnas uråldriga och mycket mörka krafter
som förhindrar det.
Projekt ”Låt vildlaxen vandra hem” har tagit fram ett
intressant diagram för att visa hur sportfiskefångsterna ser ut i våra hetaste
svenska laxälvar jämfört med några liknande älvar i vårt nordliga närområde. I
ryska Ponoy ligger laxfångsten per spö och dag kring 6 stycken. I Tanaälven är
fångset 1,1 per dag. I Norska Namsen är fångsten 0,55. I Orkla är chansen 0,25 -
det vill säga en fisk på fyra dagar. Orkla är helt okej. En älv som ger den
utdelningen kan helt klart kallas laxälv. Men så kommer vi till de Svenska
älvarna. I Kalix är möjligheten att få en lax per spö och dag nere på 0,06. Och
Byske 0,04. Mörrum vår mest kända laxälv ligger på 0,03 laxar per spö och dag.
Vad beror det här på? Det är gott om vildax i Östersjön.
Enligt beräkningar ska 31 procent komma från Torneälven. 14 procent från
Kalixälven. Men det här är inget som märks i älvarna. Förra säsongen 2010
skulle enligt Fiskeriverkets modelleringar ge en bra återvandring. Men det slog
helt fel. Jag var själv i Tornedalen och väntade på laxen. Vattenföringen var
okej. Det var inget fel på förutsättningarna. Det kom helt enkelt ingen lax.
Fiskeriverkets modellering slog helt fel. Återvandringen blev låg. Jag pratade
med Fiskeriverkets utredningskontor i Luleå och frågade om det hade någon plan
för ett sånt här år då deras skrivbords-modelleringar slog fel. Nej, de hade de
inte. Trots att få laxar återvandrade fick alla laxfällor i Haparanda skärgård
ligga kvar och fiska på som vanligt. Det handlade om cirka 150 fällor.
Fångstarmarna är omkring 200 meter till varje fälla. Det blir 30.000 meter. Så
här ser det ut varje år. Laxen som ska till Torne- och Kalixälv har problem.
Den öppna vattenytan i Haparanda skärgård mellan Kalix- och Torneälv är ungefär
30.000 meter. Det borde finnas en plan för hur många laxar som ska släppas upp
i älvarna. I Torneälven som har 100 mil av lekområden gick det upp totalt 16000
laxar genom räknaren i Kattilakoski. I Kalix gick det upp cirka 3500 laxar.
Generellt så var laxuppgången i alla älvarna 2010 bara hälften mot 2009.
Byskeälven klarade sig skapligt med en laxuppgång som var 88% mot 2009. Att
uppgången skulle bli klen märktes i ett tidigt stadium. Men Fiskeriverket kunde
inte begränsa fisket vid kusten. Förvaltningen fungerar inte så. Det har aldrig
handlat om att släppa ut tillräckligt mycket lax så det räcker till ett
kommersiellt sportfiske. Fiskeriverket har under alla år bara pratat om
smolttätheter och visar diagram på att siffrorna ser fina ut. Naturen fungerar
så att färre lekpar ger fler smolt som överlever från deras lek. Alltså kan
siffrorna se bra ut fast det inte är bra. Ska det bedrivas sportfiske i älvarna
bör man titta på uppgång i stället för smolttäthet.
I dag är det en mycket orättvis fördelning mellan det
kommersiella fisket i hav/kust mot det kommersiella fisket i älvarna. Att
reglera laxfisket ute i Östersjön kommer ta tid och vara ett segt arbete då
många länder är inblandade. Men vår egen fördelning mellan kust och älv borde
vara lättare att styra. Men så som dagens fiskelagstiftning ser ut – och så som
Fiskeriverket tolkar den, får man inte gynna en grupp framför en annan. I det
här fallet skulle det vara sportfiskare mot husbehovsfiskare. Bara
fiskebiologiska skäl kan motivera regleringar. Mörrum som omsätter 5 miljoner
bara i fiskekort kan inte ställa minsta krav på att det måste komma upp lax .
Det vore ju att gynna flugfiskare på bekostad av de som har rätt att fiska med
garn och fasta redskap vid kusten.
Dagens laxförvaltning förhindrar helt enkelt möjligheterna
att bedriva ett kommersiellt sportfiske i älvdalarna. Förvaltningen är
gammalmodig och bygger på att gynna yrkes- och allmogefisket. Älvarna ses bara
som smolt-produktionsområde för havs och kustfisket. Det finns ett mycket
talande exempel i fallet med lilla Moälven som rinner ut i havet strax söder om
Örnsköldsvik. Älven borde i dag vara ett mycket attraktivt strömvatten för
sportfiskare. Länsstyrelsen har sedan 2005 satsat stora pengar i
Moälvsprojektet för att få laxen att återvända. Hela 18 miljoner har plöjts ner
i projektet. Det handlar om biotopvård, vandringsvägar och utsättning av smolt.
Men uppgången av lekfisk har varit mycket mager. Samma Länsstyrelse som
beviljat stora pengar till ån har också år efter år beviljar fiskedispenser med
laxfällor utanför älvmynningen. Moälvsfiskets Föreningar har överklagat
dispenserna både 2008 och 2009, men ansåg det inte vara mödan värt 2010, då en
av yrkesfiskarna till och med fick gå upp i antal laxfällor. Totalt har det
satts ut drygt 750 000 laxungar och en halv miljon havsöringar i älven. Men
ingenting händer. 2010 gick det genom räknaren i Sågfallet 7 laxhonor 5
laxhannar samt 5 havsöringar. Hur kan det vara möjligt? 17 fiskar till ett pris
på drygt en miljon kronor styck om man räknar med vad satsningen kostat.
Länsstyrelsen kunde lika väl ha gett fällfiskarna pengarna direkt.
Sportfisket i Skottland skapar en inkomst på över en miljard
och mer än 2500 årsarbeten. Vi har en lång väg dit. Få inom statens myndigheter
verkar förstå det verkliga värdet av våra älvar.
Jag hade hoppats på att den nya Gränsälvskommission mellan
Sverige och Finland för Torneälven skulle röja upp och slå in på en klok väg. Den
ersätter den gamla från 70-talet. Kommissionen säger att man ska utveckla
ländernas samverkan i miljö- och vattenfrågor. Mycket ska handla om det
kustnära laxfisket. Tomas Hasselborg på Fiskeriverket i Luleå meddelar att han
är glad över att fiskereglerna nu öppnar för större flexibilitet och att det
ska bli enklare att fatta beslut om exempelvis hur och när det är tillåtet att
fiska. Han är också glad över att de ekologiska och biologiska faktorerna fått
stor plats för att säkra ett hållbart vattenbruk. Det märkliga är att Tomas
Hasselborg som varit med om att forma den nya kommissionen själv fiskar med
laxfällor i Haparanda skärgård. Det här gjorde mig trött så jag tog kontakt med
Tomas högste chef på fiskeriverket, Axel Wenblad, och frågade om inte det här
är en jävsituation då Tomas själv tillhör de han är satt att kontrollera? Axel
svarar med e-post: ”Tjänstemannen bedriver fritidsfiske med stöd av en
fiskerätt. Jag kan inte se att detta förhållande skulle ha påverkat
utformningen av gränsälvsstadgan”
Fiskeriverkets högste chef tyckte allt var i sin ordning.
Det handlar om ett fritidsfiske men laxfällor som i detta område har en
kapacitet att ta ett ton vildlax per fälla och säsong. Är det inte ett
trovädrighetsproblem då tjänstemannen själv är med och tar fram regler för
detta fiske? Men Axel har inte velat svara på min följdfråga.
Jag hade även hoppas på det nybildade Fiskeområde Tornedalen
– Haparanda. En sammarbetsgrupp som skulle ta hänsyn till både älvfisket och
kustfisket. Men det ser ut att gå helt snett även här. Fiskeområdet har fått 11
miljoner att smälla upp på tre år. Men ett sånt här projekt blir inte bättre än
de människor som sitter med i gruppen. Här har jag sammanställt lite info från
lokala medier där ansvariga eller inblandade uttalar sig. Grunden är att under
tre år utveckla en samsyn för ett hållbart fiske i älven och i Haparanda
skärgård. Ett mål som syftar till att begrava den långvariga konflikten om lax
mellan älvfiskare och skärgårdsfiskare.
Börje Rytiniemi som jobbat fram projektet säger:
- Vi talar mycket om lax här, men vi ska försöka se lite
bredare och se vilka andra arter och produkter som kan utvecklas, som till
exempel gäddan. I Haparanda ser vi dessutom stora möjligheter för yrkesfisket
att utvecklas, i form av turistfiske eller kanske förädling.
Bengt-Olov Innala, vice kommunalråd i Haparanda och före
detta binäringsfiskare i Seskarö, är positiv och säger:
Här ser jag en möjlighet att renovera hamnar och kulturellt
viktiga fiskelägen ute på öarna…Laxen är ju väldigt svår att reglera och jag
tror att även andra fiskarter är intressanta för turister.
Owe Pekkari, PEJA fiskevatten, säjer:
- Det är oftast laxfisket som debatterats men det finns
andra fiskar.
Tyvärr ser det ut som om det är fel människor som har tagit
makten i den här gruppen. Enligt källor som representerar sportfisket uppe i
älven är det svårt att ens nämna laxfrågan på mötena. Tydligen så har
kustfiskarna gått med i samarbetet på ett villkor: Att man inte tar upp
laxfrågan. Sportfisketurismen ska styras mot gädda och andra arter än lax.
Resten ser ut att bli ett glesbyggstöd där man renoverar infrastrukturen för
kustfisket. Det är helt sjukt. Här har vi ett område som omfattar Sverges mest
intressanta laxälv för sportfiske. En älv ned Rysk potential. Och så ska man
satsa på turistfiske efter gädda. Hela meningen med Fiskeområde Tornedalen –
Haparanda var ju från början just laxfrågan och Torneälvens framtid.
Jag hade även hoppats på att den svenska regeringen inte skulle begära fortsatt dispens för försäljningen av dioxinhaltig fisk i Sverige. Det såg ljust ut ett tag då Livsmedelsverket sa att det inte var försvarligt att begära förlängning. Men yrkesfiskelobbyn vann som vanligt. Inger Näslund, marinbiolog och expert på fiskefrågor på WWF säger att fet fisk från Östersjön som strömming och lax innehåller så höga dioxinhalter att de inte får användas som djurfoder.
Det är bara att konstatera att när det gäller vår vilda
östersjölax så är allt väldigt bakvänt. Den skulle kunna inbringa miljarder som
sportfisk i våra älvar. Men sportfisket i vårt land har ingen som helst makt.
Projekt ”Låt vildlaxen vandra hem” har listat fem problem.
1: Nuvarande laxförvaltning utgår från ett traditionellt
perspektiv där älvarna betraktas som smoltproducerande enheter och där fångstuttag
sker i hav och kustfas.
2: Detta medför ett biologiskt felaktigt fiske på blandade
bestånd där svaga stammar inte kan återhämta sig.
3: Även i ”starka” älvar blir antalet uppvandrande laxar för
lågt för att tillåta utveckling av fisketurism. Viktiga stakeholders t.ex.
fiskerättsägare och medborgare i älvdalar ser inget värde i vildlaxbestånden.
4: Ingen möjlighet att skilja mellan vild och odlad fisk
innebär att fångst av svaga och hotade vildlaxbestånd fortsätter.
5: Återställningsarbete i älvarna kräver enorma
investeringar i restaurering och fisktrappor.
Som om inte allt detta vore problem nog så har
forskningsresultat från ICES visat på att överlevnaden i havet minskar.
Tänkbara orsaker är säl, orapporterat fiske, förändringar i ekosystemet. ICES
hypoteser om varför uppgången av lekfisk blev så dålig 2010 är: Hård vinter
vilket ger senare och lägre återvandring. Ökad naturlig dödlighet (ex
sälpredation). Ökat orapporterat fiske och ökat långlinefiske.
Drivgarnsslaktaren Marin Engström |
ICES säger att kvaliteten på yrkesfiskestatistiken varierar
kraftigt mellan länderna. Polen rapporterar nästan bara öring i sitt
drivlinefiske där övriga länder endast fångar ca 2-3% öring. Därför måste
Polens laxfångster uppskattas. 2009 rapporterade Polen ca 10 000 laxar, men
jämfört med andra länder bör fångsten varit omkring 70 000 laxar, men den kan
vara mycket högre.
Hur kommer 2011 års laxsäsong se ut. ICES säger så här i en
nulägesanalys: Beståndsutvecklingen är dystrare än i ICES prognoser för 2010.
Vi vet dock inte om den lägre återvandringen 2010 speglar en tillfällig svacka
på grund av den stränga vintern, eller är en indikation på att situationen är
sämre än vad 2010 års prognoser indikerade. Ur ett biologiskt perspektiv krävs
en rejäl sänkning av yrkesfiskefångsten, samt krafttag mot svartfisket i södra
Östersjön.
Analysen avslutas med: Inte mycket talar för att 2011 blir
ett bättre laxår.
Men vi kommer att stå utvadade där ändå. Vi kommer att
hoppas, tro och be som vanligt. 90% av laxen fångas i Östersjön. 10% av laxen
fångas av kustfisket. Kanske det finns någon kvar som tar på flugan.
Sju sjuka laxfakta:
Ryske älven Ponoy ger i snitt 6 laxar per dag och spö. Kalix
älv ger 0,06. Mörrum 0,03.
18 miljoner har satsats på att få laxen tillbaka till
Moälven medan yrkesfisket får dispens för fällfiske i mynningsområdet.
Sportfisket i Skottland skapar en inkomst på över en miljard
och mer än 2500 årsarbeten.
Svenska tjänstemän som är tillsatta att kontrollera
laxfisket med yrkesredskap i fiskar själva med yrkesredskap.
Fiskeområde Tornedalen – Haparanda har fått 11 miljoner att
smälla upp på tre år. Sportfisketurismen ska styras mot gädda och andra arter
än lax. Resten ser ut att bli ett glesbyggstöd där man renoverar
infrastrukturen för kustfisket efter vildlax.
Polen rapporterar nästan bara öring i sitt drivlinefiske där
övriga länder endast fångar ca 2-3% öring.
WWF säger att lax från Östersjön innehåller så höga
dioxinhalter att de inte får användas som djurfoder. Men Sverige och Finnland
får dispens.
-------------------------
Till sist:
Ja vi får se hur säsong 2013 blir. Men i alla fall - tack brorsan och många andra för envist arbete så det kommit så här långt. En sak är att vara ute och gapa och gnälla i artiklar och på nätet som jag gör. Det riktiga arbetet för att få något gjort och förändring, är något helt annat.
Intressant läsning även om den gör mig grundligt jävla förbannad,som paritet till scotlands fiskepolitik som Du nämner har Jag sett Nya Zeelands där hela samhällen kretsar runt sportfisket. Har för mig att 2004 omsatte fisket där 5 miljarder men jag kan ha fel...I Taupo på nordön hade dagvattenbrunnarna ingjutna motiv på öring...i ren respekt för något så fundamentalt så tattuerade jag den loggan på bröstet :)
SvaraRaderaVill slutligen tacka för det envisa arbetet, vi är många som drar våra strån till stacken...vi kanske vinner till slut..
Det känns iaf som att skepper vänder, om än sakta...
Mvh
//Fredrik Svanberg
Tack - meningen är nog att man ska bli förbannad. För nått är helt klart fel
Radera