måndag 1 augusti 2016

Fskevård I AC län



Nu ser Lögdeälvens Börtingar ut så här som på bilden.

Lögdeälven: Eftersom Älgfarmar-trurist–mannen vid Lögdeälven får sätta ut vilka turist (vuxna) öringar som helst på……..en naturlig havsöring – och laxförande sträckan några mil ovan Fällfors i Lögdeälven. Märkligt då man lägger miljoner på att rädda öringen. Inget stängsel vad jag vet. Ett år tänkte jag ta reda på vad detta var för något. Ringde Länsstyrelsen – länsstyrelse- mannen verkade besvärad över mina frågor. Vilke...n sorts öring handlade det om? Det kunde vara vad som helst. I bland Öreälvs-öring, ibland vad man fick tag på. De utsatta fiskarna väger 1-3 kilo. Antal lekpar till Älg-gubben turist öringar fick jag inget svar på. Kunde vara färre än 12 viket det inte ska understiga. Detta var tre år sedan och jag hoppas att verksamheten upphört. Annars har Älg-mannen mystiska kontakter med Länsstyrelsemannen. Börtingarna blir mindre i antal och storlek. Kan det här vara en liten del saken? Pelletsöringar som kanske odlats i flera led.
Jag presenterade mig som Sportfiske journalist från LRF-Media AB.

Nu undrar jag om läget är lika än i dag.
Genetiken?
Samma med alla miljoner laxsmolt man satte ut under många år på 90-talet. Tror det var 700.000st under sju år. 5 miljoner smolt ovan trappan för att få igång det hela. Detta i en älv som typ haft en vild utgång på nått tusental smolt.



söndag 24 juli 2016

Allt växer upp på en gång.


Detta ska bli en artikel till Fiskefeber. Så här ser artikeln ofta ut i början. Inte är det vackert. Kanske det här arbetssättet inte fungerade i skolan – tok-krock. Så blev betygen som det blev. Jag försöker oftast ha hela historien i huvudet samtidigt. Allt växer upp som staplar. Ej text från sid a, b, c, d oss vidare. Helst har jag pennor i olika färger så man kan skriva över och göra pilar och streck och förstå ungefär hur man tänkt. Det man senare inte orkar lägga in i datorn ska helt enkelt inte vara med.







Trevlig sommar





lördag 23 juli 2016

Ett gammalt djungelordspråk



Det händer – men mycket sällan, att jag och Ingo lämnar byn där mjölkpallarna för länge sedan ruttnat bort. Och där rälsbussarna kört in i himlen. Bara en moped i fjäran. Som sagt, det händer – bort från byn till storstaden Umeå och vi går på gatorna som helt vanliga män.


Västerbottens inland. Vi far förbi hyggen, slyåkrar och ödegårdar. Det ska gå att få in tv 2 utan parabol.



Först hamnar vi över den stora bron sen norrut mot Bitlema. Jag hittar en filékniv och verktyg. Men inget som gör mig glad. Trotts mängder med färgglada wobbler.







Jag blev helt slut redan på Biltema.



Sen var det banken och apoteket.   Innan vi hamnade på Jula.


Sen blev det Huskvarna





Parkeringshus




Och nu tilll Blixt sportfiske. Här ska man väl bli glad?





Ingo blev glad på Blixten. Och så gick vi ner i källaren och fiskeredskaps museet. Här blev man verkligen glad .





En Abumatic 110 – vika känslor. Och sen en haspelrulle som har namnet Romantic. Men det finns ett märkligt o i början . Oromantick. I övrigt ser rullen ut som en tidig rysk rymdsond. Klart den heter Romantic.  Ja, bestämmer det.




En annan rulle såg ut som en blandning mellan ett  köksredskap och Star Trek skepp

Och sen pappas gamla Abumatic  30A


Ingo betalade rubbet




Vi handlade för typ 175;-

Sen blev det en vacker promenad på själva stadens gator.

'





Jag trodde vi var vilse, men så hittade Ingo ljuset.



Och det blev mat på Lottas krog och bar med kul inredning. God mat, men vet inte vad det är.










Ingo ringer Thore Hansen och hör om laxfisketips



Sen snurrar vi i stadens oändliga rondeller. Ingo får ta några varv i varje för att bestämt hitta rätt avfart - sen är man på nått ICA.




På vägen hem spanar vi förgäves efter den ”Norrländska präriens gudinna” Men finns hon. Vi fortsätter leta. Kanske är en älg.








söndag 17 juli 2016

Bästa prylen i min samling



Min bästa sak. Alla kategorier. Båten. Jag köpte den av Johnny ”JAFFA” Albertsson 2000. Det är en - 98. Bilden nedan från 2001. Båten är en ”Beneteau Ombrine Blue Club Yacht”  årsmodell -98 med en Suzuki DF 70 -97 förserie-motor. Båten är av Lyxmodellen. Där av namnet: "Blue Club Yacht" Lyx är inte bra för fiskare som inte putsar så mycket och inte oljar trädäck så fort vi får tid. Vi fiskar. Men varför gnälla. Bettan uppskattar vissa specialdetaljer.


I nästan nyskick knappt 2 år gammal

Så här ser den ut som nästan helt ny.  I dag är den inte lika blänkande och vacker. Men allt fungerar. Startar varje dag. 15 grader kallt. Även urfuktiga höstdagar. Ett varv på svänghjulet - brum. Även om den stått i månader. Ett växelhus har jag rensat under de ca 18 år jag kört den. Men så klippte jag en grynna i höstmörkt vatten. Då var det spännande att tillta upp motorn för att se vad det kostade. Det blev 18000:- med försäkring.


Den har alltid startat. 10 minus om vintern, fukt ock kylig höst, 30 varmgrader under badsommarn. Aldrig tvekat. Otroligt.

Bra sak, förbaskat bra sak. Som sagt bästa saken. Bara namnet gör en glad: ”Beneteau Ombrine Blue Club Yacht.”

Vad har dessa åren, drygt 18, som jag kört den tagit vägen?



Bröderna Kent och Christer Johansson som inte trodde mig att man kan fiska tom en hela aprildag. För att sen få rally under några timmar i mörker-viken. Riktigt mörkt.


Två till mörkeröringar från april


Vindstilla på Öjas sydudde. Ovanligt en vårdag. Landsorts fyr

Jaffa  -  jag är/var mycket  tacksam med priset – evigt tacksam – nja, halvevigt då. Man får inte vara hur jävla inställsam som helst – lagom. Men vilken båt! Kring 1750 fiskedagar. (barnen var små så det blev inte mer tid). Omkring 8 – 14 timmar om dagen. Omkring 17500 timmar av Laxtrolling och havsöringsjakt. Hur många kubik bensin blev det? – och hur många öringar och laxar blev det? Skrämmande få. Och sen alla timmar båten gick som bad och leksak hela sommarloven på Siljan vid Mora. Vilken höjdarbåt att bada ifrån och köpa glass på Morakajen. Sol, glitter och vi trollade humusgäddor och en och annan Siljanssöring - lastade med badsaker av alla de slag. Krokodiler, sköldpaddor och åk-gummiringar att dra ungarna i.



Peter Degerfeldt och jag hade några fina flugfiskedagar, där vi transporterade oss med båt mellan grundfladerna för vadfiske. Båda vår och höst. Han fick alltid fisk.


Flugfiske efter öring på grundfladerna man inte når med annat än båt - längt ute i skärgården.

Nu är den ”lite” skabbig.
Men jag säger: - Från rodret/ratten är allt fint. Allt ser bra ut. Och i min hjärna är det vackert. Motorn låter utmärkt – som ny. Lagom servad av mig själv. Jag har bra motoröra och kan höra flera timmar – dagar innan nått är på gång - då andra hör inget konstigt.


Landsorts fyr på Öja


trollingsällskap vid ensamtrolling. Ipad med SR P1 och kartplotter/ekolod och WHF,en



Brorsan och min Slangholmsdag

På den tiden då havsöringarna höll denna storlek och kondition var det värt allt oändliga arbete. Rekord var nog 8 dagar x minst 10 timmar en april utan hugg. Nu är öringarna mindre och färre. I alla fall för mig, Att köra så i dag för att få en på 1.8 kg - känns inte så kul. Eller så är det åldern. (obs - ingen vidvinkelhållning med långa armar av fisken. Hållen nära kroppen.)Ingen våg. Över 6kg i alla fall.
Bra motoröra har jag själv inte utnämnt mig att ha. De annat bättre kunnigt folk gjort. Stolt över det. Jag hör bara vad jag hör. Mysigt att förutse ett Armageddon-haveri, många, många timmar innan det händer. Totala motorras. Trotts mina varningar.



Nog med skryt om öron. Alla Engströmare, flera hundra i min släkt har utstående öron – kan det vara det, som gör det? Bilden. Bettan och jag tävlar i Öring Bonanzzan. April, skärgården vindstilla. Molnfritt. Varmt. Kyckling, potatissallad inte långt från rörgrund.

Någon mer som lyckas köpa en supergrej under sitt liv?