Vi bleks - hur vi än står emot

Pappas gamla kameror. Filmerna och bilderna där man springer i röda regnkläder i Hagaparken, snubblar och gråter. Men det röda finns nästan inte kvar. De är bleka dior och film nu, det mesta går i gulgrönt. Jag håller på att försvinna. Så är det. Vi har inte ens bett om att få komma hit. En del försvinner fort. Vissa blir hundra år. Och vi måste hitta på nått för att stå ut. För mig blev det att skriva, fotografera och fiska. Sen en massa pseduprojekt som är svåra att förklara. Luftgevär, köpa gitarrer, osv. Jag har önskat mig en röd fin ångmaskin i julklapp. Troligen handlar det att hålla meningslösheten på en armlängds avstånd – låter hemskt. Men att försöka må bra ibland. Hoppas pappas fotograferande gav honom en stund av nåd, samt hans fiskande. Två båtar byggde han. De såg lustiga ut och hade karaktär kan man säga. Den ena vi hade i Siljan döpte vi till sockerlådan. Den var helt fyrkantig med något som liknade en för. Tungrodd – skoja då. Då vi pojkar lånade den fick vi köra en ära bra. Tidiga mornar kunde vi jaga måsslagen och ha ett bra abborrfiske. En och annan gädda blev det. Sen bad och lek.

Jag ska skanna han dior innan det är försent. Om det inte redan är det. Han körde med spelfilm till 35mm kamerorna som han fick på sitt jobb på filmteknik, som han laddade själv. Jag var mycket på hans jobb som låg vid SF uppe i Näckrosen i Solna. Jag fick träffa Ingmar Bergman som gav mig en snabb blick och sa till pappa:

- Den där kan du inte förneka. Det var gott om filmkändisar där. Plötsligt en dag stod en vit häst med svarta prickar och betade i en rondell på området. Mycket märkligt. Jag klappa den. Sen fick jag träffa naturfilmaren Jan Lindblad och se hans ateljé på en vind där han spelade in mycket av sin film om ugglor – fusk, ja hur skulle han annars ha gjort. Jag fick även träffa Bo Widerberg och fick två par så gott som nya Puma fotbollskor med skruvdobb. Storlek 44. Fick ha 4 par strumpor på mig nere på grusplan, ändå flög de av.

Ja, ja – jag vi gulnar och bleks lite dag för dag. Och digitalt förvinner vi med blixtens fart i hårddisk ras.