Flisa eller bjälke i ögat?

Jag och brorsan Gålö Cup vår 2006

Förra inlägget ansågs av en del som bittert. Kanske det. Jag är nog både bitter och slut. Men jag är nog mest sur. Som en gisten sjunkstock från flottningstiden någonstans på Lögdeälvens botten. Fiskenätet i fiberkabeln är som en flodvåg av konstigheter. Man kan vissa svaga stunder tro att allt där ute är sanningen.

Jo, säger en del. Du behöver ju inte surfa och kolla. Gubbjävel. Nja - men det här är ju framtidens fakta- och underhållningskanal. Här födds de nya fiskekändisarna. Stjärnorna.

Jo, apropå bitter. Jag har skrivit fiske sen 1983. Både historier och fiskepolitik. Brorsan har jobbat som fiskerikonsulent sen 1983 - från södra Sverige till norra och sen till söder igen. Vi har på olika sätt jobbat för sportfisket och sett 100 tal laxräddare passerat, 100 älvräddare, 100 öringräddare o.s.v. Så mycket har de inte räddat, mest sitt kändisskap. Allt vevas runt ett varv till. Brorsan fick bort drivgarnsfisket efter lax på ett finurligt vis. Det är nog det största som hänt. Själv har jag väl mest stått för underhållning och viss information. Vi lyckades lite grand*. Och på den tiden fanns inte nätets möjligheter.

Men nu uppfattar gubben att många räddare är rädda, för i grund och botten tycks många ha (obs exempel) en MinnKota från Comstedt,s i röven.

Ska det va så? Jag vill ha ut mer. Människor med kunskap och ryggrad som vågar. Men då kan det gå åt helvete med både båt, redskap och kändisskapet. Men varför inte bara stå på - det är ju bara fiske.

Bitter - okej.

Men man blir lite trött när landets mäktigaste fiskeprofil idag leker zombie, cowboy, sjörövare. Och vår verkliga ledera och fiskepresident Stefan Nyström, på Sportfiskeförbundet, leker en märklig maktlek. Nu var jag jävligt onyanserad - men jag får skylla på januari månad - och att solen bara gör en titt-ut mellan höghusen. Och att man varit för länge i gebitet - som farsan skulle ha sagt. Gebitet... ja.

Chief engineering, brukade farsan också säga - han var stamanställd i flottan under kriget. Maskinare på kryssare och jagare. Och våra två chief engineering inom sportfisket (Falklind inom media och Stefan fiskepolitiskt) lever inte riktigt upp till sina löner.

Så är det bara.

Alla andra kan väl tramsa och göra sig till här ute för sitt kändisskap och sitt redskapsmärke eller ProStaff-team. Men på de här två ställs det helt andra krav. Stefan syns och hörs för lite - för han kan inte sportfisket och det skulle snabbt bli knas. Att de inte behöll Pär Lindberg på förbundet är en tokblunder - ett kollosalt misstag. På sikt skulle det gett förbundet en helt annan och kanske begripligare framtid, med stor vi-känsla.

Den andra, mediamakten Falklind, vill för mycket (och liksom vad?) och det blir också knas.

Ja, så är det bara.


*Ordet grand

Grand och grann

I äldre bibelöversättningar stod det i Matteusevangeliet 7:3 ”Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?” I den nya översättningen är grandet utbytt mot flisan. Det är möjligt att det bättre motsvarar grundtexten, fast lika slående blir inte motsatsen till bjälke. För en flisa kan variera i storlek, medan grand alltid är något mycket litet och obetydligt, ett stoftkorn bara. Det används i dag mest i överförd användning i stående uttryck som inte göra ett skapandes grand. Ofta uttalas det /grann/, och så skrivs det också för det mesta i ett annat uttryck, lite grann.