9, onde November.
Ingenting är ett vackert ord. Lite Tingeling - och så är det
borta. Livet. Men jag vill helst att björkarna står så där nästan gröna. Kanske
lite gula, men inte höstgula, utan solgula. Strålarna tar sig ännu förbi
bladens ådringar. Det är försommar i norr. Och grönare var dag. Färgen fylls på
och fiskarna kommer. Jävlar vad glada vi är. Banjo, gitarr och fiol. Och
hemliga en liten stund. Raka krokar , brustna tafsar. Tokiga drillar. No
Country for Old Men. Jag låser rullen.
Så ligger vi där igen - mellan höst och ingenting, och sen
vinter.
https://www.youtube.com/watch?v=QmLAOmGAeFE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar