Gubbagreppet

Tydligen är allt jag skrivit i mina blogginlägg ”En bro för mycket” och ”Detaljer” lögn och förbannad dikt. Skiten som jag fick på fb inlägg är nu bortsuddad. Och det jag själv skrev på fb var bara påhittat.

Saker som jag skulle/borde enligt tjänstemannen - uppfattat som skämt gjorde jag tyvärr inte som journalist. Tyckte de var vasst, hånfullt och förminskande samt att jag just då inte hunnit uppfatta vilken myndighet den skämtande tjänstemannen tillhörde. Ord står mot ord någonstans i etern. Jag skrev det för tidigt – men eftersom allt från mig i denna fråga ska vara lögn spelar det ingen roll.

En sanning däremot är att brorsan räddade Östersjölaxen. Jag har legat ganska lugnt och lågt och lugnt med det det. Inte dra på den grejen för hårt. Här skulle ju lögnbeskyllningarna kunna komma direkt. Klusterbomb.

Redan på 80-talet började jag skriva om laxproblematiken i fiskepressen, Lo-tidningen och vanlig dagspress. Lo- och Metallförbunden ville bygg ut Kalix. Stig Malm var inte att leka med. Gud vad förnedrad jag blev i debattartiklar efter debattartiklar.

Brorsan jobbade med laxfrågan på ett mer handgriplig vis. Det var brorsan som skapade fiskeområdena i Tornedalen. Han bosatte sig i Pajala för jobbet. Tufft för en 26 årig Stockholmare. Det tog två år för honom att få alla gubbar däruppe att samsas. (1984-1986). Oändligt med många och långa möten. Och då fanns det knappt ingen lax i systemet. I dag då det finns lax hade det aldrig gått att fixa den tillgängligheten som råder nu tack vare brorsan. När han sen jobbade som Fiskerikonsulent på Sportfiskeförbundet slet han hårt för laxfrågan mellan 1988 - 1998. Han lyckades med att få bort drivgarnen i Östersjön på en finurligt vis. 10 år tog det - men bollen var i rullning. Östersjön hade dispens från hela övriga världen för att yrkesfisket inte fick den typen av bifångst i Östersjön som i övriga världen. Sköldpaddor, valar, hajar, delfiner. Men han lyckades bevisa att yrkesfisket fick tumlare som bifångst i drivgarnen. Nu blev det farligt på riktigt. Naturhistoriska museet som lovar bilder och tumlare åt honom, la över natten ner allt och förnekade allt totalt. Yrkesfisket hotade att aldrig mer ge forskningsmaterial till Naturhistoriska, som fisk, fågel och tumlare.. Men brorsan fixade andra kanaler. Och fick allt i rullning. Miljoner och åter av miljoner med svarta pengar var hotade att försvinna från laxfiskarna.

När drivgarnen fasades ut under 8 år tror jag - gick det äntligen att börja bända och bryta i laxfrågan på ett konkret vis.

För att rädda själva laxen var det omöjligt att få bort drivgarnen. Yrkesfiskarna var grymt starka på den tiden. De skulle aldrig släppa garnen. Men det brorsan lyckades bevisa -tumlaren som bifångst– var själva saken. På sportfiskeförbundet där han var rikskonsulent och ensam fick han skäll från Sportfiskeförbundets ledning. Han fick liksom slåss åt två håll. De skulle inte hålla på med naturvård. Detta var 1988-1998, inte hundra år sen. Brorsan lyckades först bevisa att en stor del av yrkesfiskets laxfångst var svart. På Gotland helt svart. Miljontals laxar och många miljoner kronor. Den utredningen lyckades Yrkesfiskeförbundet med sin makt få totalt mörkad och nergrävd. Man kan lugnt säga att han var hotad och hatad på ett farligt sätt. Det gick så långt gånget att jag tog upp frågan på det jobbet jag hade då att brorsan var hotad av gangsters som tjänade pengar lika stora som i knarkhandel. Men jag fick till svart att vi inte fick jobba inrikes.

Nu är detta bortglömt. De riktigt stora hoten som på 70-80-talet gav fullkomligt tomma, eller näst intill tomma älvar är borta. Torneälven var på 80-talet tom på lax. De problem som finns i dag i laxfrågan går att jobba med. Det är detaljer. Brorsan fick drivgarnen urfasade på 8 år och nu kunde vi börja jobba med älvarna. Långkrokfisket var löjligt lätt att få bort efter drivgarnen

Mitt ord ”Detaljer” i tidigare blogg blev för mycket för många. Tyvärr.

Och som du sagt om mig Håkan Stenlund; Att jag pissat på hela Branschen.


Med gubbagreppet.